Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
sig utföras öfver hela Tyskland. En hufvudsak för den
preussiska politiken var att undvika all geinensauihet med
Österrike, hvarföre också den tanken fans att aldeles utesluta
Österrike, hvilket åter var omöjligt för Österrike att
medgifva och äfven för de öfriga staterna, särdeles de större, i
hög grad vidrigt, ty dermed följde faran för dem att falla i
Preussens våld.
Otvifvelaktigt var det preussiska principatet den
statsform, som bättre än någon annan kunde försäkra Tysklands
enhet, dess storhet och magt, men med de särskildta
staternas fullständiga suveränetet var denna statsform oförenlig.
Nu hade denna suveränetet varit mycket väl tillgodosedd i
den förut gällande förbundsförfattningen. Det preussiska
systemet förutsatte således mycket stora förändringar. Den
motsatta sidans tankar kunde lättare ansluta sig till den
förut befintliga ordningen och voro mindre förnärmande för
tle särskildta staternas anspråk på sjelfständighet, men på
bekostnad af bela Tysklands gemensama fördel. Knappt
skulle någon verklig enhet kunnat åstadkommas genom den
föreslagna samregeringen. Skulle staternas suveränetet
förblifva oinskränkt, var Tysklands enhet omöjlig; var der
äter fullt allvar med denna enhet, måste de suveräna
staterna beqväma sig till upoffringar. Denna tanke ligger på
botten af den preussiska politiken, som var ren och bestämd,
den österrikiska åter var ett försök att förena det
oförenliga. — Och två stormagter i samarbete kunde aldrig gifva
samma stadga åt föreningen som en enda stormagt i
spetsen för det hela.
Man igenkänner lätt i dessa stridiga sträfvanden samma
motsatser, som hade framträdt åren 1849—50, de återkommo
nu, men skulle leda till ett belt annat slut än förra gången.
1. Konferensen i Wurzburg (1859) och Preussens
förslag angående förbundets krigsförfattning. Regeringarnes
arbeten afsågo från början icke en fullständig ny
förbundsförfattning, men blott förändringar i vissa delar. Detta
är lätt att förstå. De särskildta staternas rädsla att deras
enskildta suveränetet skulle lida något intrång var mycket
stor. Detta interesse synes varit det högsta de kände,
Tysklands enhet kom i andra rummet. Der Nationalverein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
