- Project Runeberg -  Inledning till Europas och Amerikas Statskunskap / Förra delen /
383

(1876) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

383

På detta sätt stodo de olika rättsanspråken mot
hvarandra och på följande sätt blef saken behandlad.
Förbunds-församlingen tog frågan under sin pröfning och hänvisade
de särskildta anspråken till juridisk undersökning, men
derjämte framträder Preussens syftemål att taga de omtvistade
länderna för egen räkning och i sammanhang dermed låter
preussiska regeringen sjelf anställa en särskildt
undersökning af preussiske statsrättslärde jurister, för hvilka
förelades att också undersöka huru vida äfven preussiska
konungahuset kunde göra anspråk på arfsrätt. Preussens
fordran skulle således icke endast blifva den att såsom eröfrare
få behålla ett eröfradt land, men äfven att erhålla samma
land såsom rättmätigt arf’). Denna undersökning ledde till
den slutsats att kon. Christian IX af Danmark hade varit
rättmätig innehafvare af hertigdömena och sedan han nu
utträdt sin rätt till Preussen och Österrike egde dessa båda
magter att .öfver hertigdömena förfoga och Tyska Förbundet
egde i den saken ingen röst och stämma. Under antagande
af denna slutsats förlorade alla öfriga rättsanspråk all vigt
och värde; äfven det anspråk på arfsrätt, som preussiska
regeringen hade ifrågasatt, blef således lemnadt åsido 2). De
lärde juristernes utlåtande blef deremot en bekräftelse på
Preussens fordran att kunna behålla hertigdömena såsom
preussiska provinser. Nämligen om Österrike medgaf, ty
denna magt var lika mycket som Preussen egare till det
eröfrade landet. Ställer man nu detta preussiska eller
preussisk-österrikiska anspråk emot de öfriga rättsanspråken,
måste det för sakens utgång varit en omständighet af stor vigt
att Preussen ocli Österrike suto i faktisk besittning af
landet, men dervid var åter en vigtig sak att denna besittning
var gemensam för dem båda och deras interessen voro sins
emellan motsatta, Österrike medgaf visst icke att Preussen
skulle få behålla Schleswig-Holstein. Att taga landet ur de
båda stormagternas våld måste för sådane
anspråksinnehaf-vare, som hertigen af Augustenburg, storhertigen af
Oldenburg, de Sachsiske hertigarne och hertigen af Anhalt varit

1) Ghillany: Europ. Chronik, T. II, p. 717—18.

2) Elüpfel: 1. c. T. I. p. 368—369.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/euramstat/1/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free