Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•432
garne Peschiera och Mantua samt vissa orter, som
bestämdes genom gränsregleringen. Till Frankrike således, ej till
Sardinien, afträddes Lombardiet men på samma gång
förklarade Fransmännens kejsare sin afsigt att till konungen
af Sardinien öfverlemna det afträdda landet1). Österrikes
förlust blef Sardiniens vinst, men Österrike slapp den
förödmjukelse, som kunde ligga deri att nödgas
omedelbarligen afträda sitt land till Sardinien, som var en mycket
mindre magt än stormagten Österrike. Ville Österrike lägga
någon vigt på detta förhållande såsom en hedersak, var dock
ej mycket vunnet, ty redan i sjelfva fredsfördraget mellan
Österrike och Frankrike var bestämdt uttaladt att
Lombardiet skulle komma att tillhöra Sardinien och under samma
förutsättning afslutades fredsfördraget med Sardinien, der
förekomma åtskilliga bestämningar angående Lombardiet under
tydlig förutsättning att detta land skulle höra till Sardinien.
Men formen var den, att Lombardiets öfverlåtelse gick
genom franske kejsarens hand. Om den hugnad, som
derigenom kunde beredas Österrike, var obetydlig, måste
deremot tillfredställelsen för franske kejsarens stolthet varit så
mycket större. Han, skiljedomaren, segerherren, tog det
eröfrade landet med ena handen och gaf bort det med den
andra.
Österrike hade således förlorat Lombardiet, men hade
qvar Venetien och intog ännu en ganska mägtig ställning i
norra Italien, särdeles genom besittningen af Peschiera och
Mantua i förening med de fasta platser, som funnos inom
det venetianska landet. De förhoppningar det italienska
folket hade hyst voro blott mycket ofullständigt upfylda.
b) Venetiens förlust. Freden i Zurich kunde i sjelfva
verket aldrig blifva något annat än ett stillestånd.
Sardinien eller om man vill säga Italien kunde ej stadna på
vägen så länge en fotsbredd af Italiens jord var österrikisk.
1) Hit hörande handlingar läsas hos Samwer : Recueil general de
traitös, T. III, 2, p. 506 o. f så väl det österrikiska ultimatum och
Sardiniens svar m. m. som äfven preliminärerna och fördragen i Zurich
mellan Österrike och Frankrike, Österrike och Sardinien samt
Frankrike och Sardinien rörande öfverlåtelsen af Lombardiet. Fördragen i
Zurich finnas äfven hos Ghillany: Diplom. Handbuch, T. III, p. 77 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
