Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•445
Krakaus författning och fri passage öfver floden var i
Wie-nerkongressen at Krakau tillförsäkrad. Der ligger i
närmaste granskapet af Krakau, men på andra sidan om
Weich-seln, inom det östei-rikiska landet Galizien en stad vid
namn Podgorze, som i afseende på handel och rörelse
befann sig i mycket nära förbindelse med Krakau. Nu var i
Wienerkongressakten stadgadt’) att Podgorze skulle för all
framtid ega sin samfärdsel med Krakau oberoende af den
österrikiska tullinrättningen. Den oförhindrade förbindelse,
som härigenom upstod fram och tillbaka öfver
Weichsel-floden, lärer nu visat sig vara en banad väg för sådane
personer, som den österrikiska polisen velat förfölja t. ex.
de politiska flyktingarne. De tre skyddsmagterna
tillkännagåfvo för republiken att de funnit för godt tills vidare
afskaffa den fria passagen mellan Podgorze och Krakau2).
Rättigheten att så förfara i strid med Wienerkongressakten
kunde dock möjligen hafva någon grund så framt bevisligt
var att neutraliteten icke blifvit af republiken från dess sida
iakttagen.
Detta tilldrog sig år 1833 och efter några få års
förlopp (1836) blef Krakau åter föremål för skyddsmagternas
ingrepp. Oroligheter hade egt rum och de nyss nämnda
åtgärderna hade visat sig otillräckliga, Krakau var ännu
alltid en tillflyktsort för polske flyktingar och andre
misstänkte personer. Nu kommer från de tre magterna en
upfordran till styrelsen i Krakau att inom åtta dagar ur
staden bortförvisa samtlige personer, Polackar och andre, så
månge som af skyddsmagterna angåfvos såsom misstänkte.
I vidrigt fall ämnade de tre magterna med egen magt
»utföra det som styrelsen i Krakau ej ville eller kunde sjelf
åstadkomma», d. v. s. republiken hotades med militäriskt
våld. Det, som begärdes, var i afseende på Polackarne icke
blott en förvisning från Krakau, men en verklig
utlefvere-ring. Ty de polske flyktingarne skulle föras till viss
upgif-ven ort, nämligen Podgorze och der afvakta sitt öde,
antingen tillstånd att begifva sig till annan ort eller skulle de
1) art. 8, Wienerkongressakten.
:i) Angeberg, 1. c. p. 962.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
