- Project Runeberg -  Inledning till Europas och Amerikas Statskunskap / Förra delen /
455

(1876) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•455

trupperna vid sidan. Det är en tydlig sak, att dessa
upres-ningars framgång, dessa regeringars fall berodde derpå att
Österrike nu mera ej kunde bevaka, ej mägtade beherska
mellersta Italien på samma gång Österrike hade att bemöta
Frankrikes angrepp i det norra. Vill man väga och värdera
det italienska frihetsarbetet, så är detta en mycket
bestämmande slutsats, att man ser de italienska regeringarne vara
komne till den ståndpunkt att deras magt hvilade på
främmande bajonetter mot deras eget folk. Det är icke så
al-deles afgjordt som mången sig det kanske föreställer att
alla dessa italienska regeringar voro så aldeles helt och
hållet vållande dertill att deras ställning hade blifvit sådan,
men sedan detta dock inträffat var tiden inne att platsen
borde utrymmas. En regering, som ej kan regera sitt eget
land utan främmande härsmagt, är ett politiskt oting.
Hufvudsaken var att desse furstar i Parma, Modena och Toscana
och påfven i sitt land stodo såsom hinder för tidens stora
tanke, Italiens enhet.

Emellertid var denna enhet dock ännu långt ifrån
afgjord. Preliminärerna i Villafranca pekade åt helt annat
liåll. Der talades ju om ett statsförbund i Italien och
förutsattes att storhertigen af Toscana och hertigarne af
Parma och af Modena skulle återtaga sina länder, det
enda som betingades var att påfven skulle upmanas att
införa »nödiga reformer». Hela det österrikiskt-franska
fördraget hvilade på aldeles motsatt grund mot den, på
hvilken italienska folket stod, utom blott i frågan om
Lombardiet. Frankrikes understöd kunde icke påräknas så vida
franske kejsaren hade allvar med ord, som han sade och
fredsfördrag, som han skref. Men en stor sak var dock
vunnen, Österrike var afväpnadt i Italien. Denna magt
efter slagen vid Magenta och Solferino var icke mera
Italiens förskräckelse. Hade Österrike segrat i det
lombardiska fälttåget då skulle upresningarne i mellersta Italien
utan allt tvifvel fått gå under oket. Större understöd
behöfdes icke än det, som de italienska staternas folk hade
fått när Frankrike befriade dem från Österrike. Det öfriga
kunde de göra sjelfve. Kejsar Napoleon sade någon gång
att han ville återgifva Italien åt sig sjelf. Detta var just

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/euramstat/1/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free