Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•478
omgifning egnar sig icke att vinna något bifall för påfven
bos dessa folk, som hafva störtat samma dynastier.
Emellertid är detta sakernas skick dock ännu farligare för
påfven såsom religionens öfverhufvud än såsom regerande furste.
I de katholska länder, der den nya tidens ideer besitta ett
stort inflytande, finnas menniskor, som, på samma gång de
äro upriktigt fästade vid deras religiösa tro, känna sina
samveten oroade och tvifvel upstiga i deras själ för den
ovisshet, hvari de befinna sig huru deras politiska
öfvertygelse skall kunna förenas med sådana religiösa grundsatser,
som synas fördöma hela den moderna civilisationen. Skall
detta farliga tillstånd föj-längas är fara värdt att politiska
skiljaktigheter skola medföra söndringar äfven i den
religiösa tron» *).
I dessa ord har kejsar Napoleon uttalat ganska mycken
sanning, men af sådan art, som ej kunde bringa saken ett
steg närmare sitt slut. Ty sådan var Italiens längtan efter
Rom och sådan var påfvens omedgörlighet — bägge dessa
sinnesstämningar ganska naturliga — att det förslag, som
franska regeringen framstälde, måste blifva lika oantagligt
som det, hvilket hade kommit från Italien. De vilkor för
en förlikning, som Frankrike föreslog (maj 1862),
åtföljdes af mycket bestämda förklaringar till påfven, så lydande:
»kejsarens regering har aldrig sagt ett ord, som kunde gifva
kabinettet i Turin den ringaste förhoppning att den
katholska verldens hufvudstad kunde med Frankrikes bifall blifva
tillika hufvudstad för konungariket Italien. Hvarje vår
handling, hvarje vårt ord stämnia öfverens i att ådagalägga vår
fasta och stadigvarande vilja att bibehålla påfven i
besittningen af den del utaf hans stater, som den franska fanans
närvaro i Rom har åt honom bevarat. Jag förnyar denna
försäkran, men jag uprepar också lika öppet att intet
förslag, som förutsätter någon annan länderfördelning än den
nuvarande kan vinna franska regeringens stöd och
medverkan». Den helige fadren, hette det vidare, kunde nu, såsom
1) Das Staatsarchiv, kejsar Napoleons skrifvelse d. 20 maj 1862,
T. IV, mo 475.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
