Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•487
ligen blef Italiens hufvudstad. Den romerska frågan fick en
sådan lösning som den franske kejsaren hade sagt att hon
icke skulle få och Italien vann sina önskningars mål på ett
sätt, som hvarken Italien eller franske kejsaren på den tid
då fördraget ingicks, kunde sig föreställa. Målet upnåddes
genom Frankrikes vanmagt att längre beskydda påfven.
Under tiden hade åtskilligt inträffat. Först och främst
upfyldes fördraget, den italienska hufvudstaden förlades till
Florenz, de franska trupperna lemnade Rom. Liqvid af den
påfliga statskulden upgjordes mellan Frankrike och Italien ’),
oberoende af påfven. Der fans intet annat sätt i anseende
till det högst ovanliga förhållande, som här inträffade, att
gäldenären vägrade att blifva qvitt sin skuld. Om påfven
lät Italien betala skulden skulle deruti, efter påfvens sätt
att förstå saken, legat ett slags erkännande af Italiens
besittningsrätt till de länder, vid hvilka skulden häftade2).
Men så långt voro dock dessa magter komna med
hvarandra att löpande angelägenheter afhandlades emellan dem
omedelbarligen, väl icke den stora politiska frågan, men
kyrkliga ärender3). På annat håll bar 1864 års fördrag
den frukten, att de katholska magter, som ännu icke hade
erkänt kon.-riket Italien, nu gjorde detta4), alla utom
Österrike. Men tiden skulle snart komma då äfven Österrike
skulle nödgas göra det samma, nämligen i följd af 1866
års krig. Och på samma gång blef Venetien vunnet.
Men deremot skulle det snart visa sig att 1864 års
fördrag ej var oryggligen säkert. Italienska regeringens egen
ordhållighet var orygglig, men icke så dess magt att
beherska folkviljan, särdeles hos en sådan man som Garibaldi.
För honom betydde ett afslutadt statsfördrag ingenting mot
den stora tanken, Italiens enhet. Nu var Venetien vunnet,
1) Fördrag om den påfliga statskulden d. 7 dec 1866. Das
Staats-archiv, T. XII, n:o 2613.
2) Jfr. öfv. p- 479-80.
3) Instruktion för ett italienskt sändebud i Rom. Das Staatsarcläv,
T. X, n:o 2187.
4) Om Spaniens beslut att erkänna kon. riket Italien. Jfr. Das
Staatsarchiv, I. X. n:0 2194—2206. Om Bayerns erkännande
dersammastädes n:o 2225—2227.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
