- Project Runeberg -  Inledning till Europas och Amerikas Statskunskap / Förra delen /
491

(1876) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•491

Nu skedde detta, franska regeringen tillkännagaf truppernas
aftåg, men åberopade 1864 års fördrag såsom regel för
Italien och detta erkändes af italienska regeringen 1).

Men icke desto mindre tog nu Italien Rom. Det skedde
på den grund att Italiens och likaså påfvens egen säkerhet
fordrade en sådan åtgärd. Italienska regeringens förklaring
lydde så att hvarje regerings rättighet ocli pligt vore att se
sin egen säkerhet till godo och 1864 års fördrag lemnade
åt italienska regeringen fullkomlig handlingsfrihet för den
händelse att sakernas skick inom det påfliga området visade
sig hotande och farligt för Italiens säkerhet ocli lugn. Ett
sådant förhållande sades nu vara för handen. Påfven,
öfvergifven af de franska trupperna, omgifven af sina från olika
länder och folk sammankomne trupper å ena sidan och
revolutionära rörelser i Rom å den andra sväfvade i största
fara. I sådan anda talade den italienske utrikes ministern
i skrifvelse till de italienska beskickningarne, i samma anda
konungen af Italien i bref till påfven. Kriget i Europa hade
gifvit lif åt de revolutionära elementerna, »revolutionen
mättade sitt dödshugg åt monarkien ocli påfvedömet. Konungen
af Italien, såsom katholsk monark och såsom italiensk, af
den gudomliga Försynens bud och folkets vilja förordnad
till väktare ocli löftesman för italienska folkets öde, kände
sin pligt att inför Europa och den katholska kristenheten
öfvertaga ansvaret för ordningen på italienska halfön och
den heliga stolens säkerhet». Påfven underrättades att
italienska trupper skulle inrycka i hans stater 2).

Således för påfvens eget beskydd skulle detta ske, ej
såsom fiender skulle dessa trupper komma. Men för påfvens ögon
visade sig saken icke på samma sätt. Ty om de
revolutionära rörelserna hotade påfven med undergång, var dock en
känd sak att kon.-riket ämnade samma öde väl icke åt det
kyrkliga påfvedömet, men dock åt påfvens verldsliga magt.
Derom talades intet i kon. Victor Emanuels bref, men der
talas dock endast om påfvens »andliga» magt3), hvars be-

1) Das Staatsarchiv, T. XX, n:o 4310—4311.

2) Das Staatsarcliiv, T. XX, n:o 4317; jfr. n:o 4289. Samwer. 1. c.
T. V, p. 33.

3) »autorité spirituelle».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/euramstat/1/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free