Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
För Ryssland att tränga fram till Östersjön ocli Svarta
hafvet var ett lika naturligt interesse som för Sverige att med
sig införlifva Skåne och förenas med Norge. Detta, som nu
säges om Ryssland, innebär icke ett ovilkorligt försvar för
den våldsamma handlingen, men ett menskligt och billigt
sätt att förklara den samma.
Betraktar man Europas karta så vill synas att det
ryska nationalinteresset nu har upnått sitt mål. Finland och
Östersjöprovinserna hade Ryssland svårt att umbära men
längre har Ryssland ingen anledning att sträcka sina planer1).
En sak är nödvändig för Ryssland, att icke varda instängdt
i Östersjön. Men den faran behöfver Ryssland ej befara så
länge ingen stor sjömagt beherrskar Öresund och Belterna.
Samma interesse har Ryssland på den motsatta sidan
att ej varda instängdt i Svarta hafvet, hvilket åter beror
derpå att färden är fri förbi Dardanellerna. Och så länge
ingen mägtigare stat än Turkiet håller vakt om denna
vägen synes Rysslands färd kunna gå sin gång utan att
turkiska riket förvandlas till ryska provinser. Skulle så vara
att Constantinopel besittning är en rysk nationaltanke torde
denna tanke dock vara något opraktisk.
Men i Asien fortgår eröfringsarbetet, Ryska Asien
består nu mera icke endast af Sibirien och Kaukasusländerna,
stora stycken af Central-Asien höra till ryska riket och
gränserna framflyttas gång efter annan. Längst bort i östern
omkring Amurflodens stränder och på Stilla hafvets kust
besitter Ryssland ett stort land. Detta det s. k.
Amurlan-det har erhållits icke genom egentlig eröfring, men genom
fördrag med China utan föregående krig -). Verkliga
sammanhanget i de centralasiatiska eröfringarne är mycket svårt
att bestämdt urskilja, men icke kan man med blicken fästad
på mensklighetens högre interessen beklaga om magten
öfvergår från Asiens barbarfolk, mohamedaner och hedningar,
till ryske kejsaren och ryska folket.
Med allt hvad vår tids Ryssland har ärft och förvärft
utgör nu denna stat en stor verldsmagt, mycket olik det öfriga
1) Jfr sista sidan i Michaileffski-Danileffskis bok om finska
kriget 1808 och 1809.
2) Jfr öfv. T. I. p. 327.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
