Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
XIII:s tid.*) Men någon stadigvarande statsinrättning, som
ej kunde af regeringen förbigås, blefvo de aldrig. Derföre
visar sig också ett motsatt förhållande i det gamla
Frankrikes statsförfattning mot Englands. Den engelska
konun-gamagten var ganska stark under de första normandiske
konungarnes tid på samma gång konungen i Frankrike var
mycket svag mot de store vasallerne. Men vid medeltidens
slut visar sig förhållandet aldeles ombytt. Öfvervigten må
i England varit hos kronan äfven på den Tudorska ättens
tid, men parlamentet var dock oumbärligt, och under den
följande konungaättens tid, den Stuartska, blifver parlamentet
för den närmaste tiden öfvermägtigt och ehuru detta
förhållande hade sin öfvergång, är dock parlamentets fullkomliga
sjelfständighet vid tidehvarfvets slut det afgjorda resultatet.
Men i Frankrike slutar medeltiden med en nästan
oinskränkt konungamagt, hvilken under de följande tiderna
allt mer och mera stadgar och befäster sin magt.
Den inskränkning, som kunde finnas, låg i ståndens
privilegier. Sådana funnos visserligen, men voro af mindre
betydelse i förhållande till konungamagten än såsom
utgörande motsatsen mot den oprivilegierade mängden.
Stånds-skilnaden var bestämd med mycket skarpa drag, skilnaden
mycket stor mellan folkklasserna. Uti detta förhållande, den
stora olikheten, som fans i lag och sätt för olika folkklasser,
låg en stor, kanske den största, den djupast verkande
orsaken till revolutionen. Den skarpa ståndskilnaden kändes
tryckande och tung sedan talet om allmän menniskorätt,
frihet och jämlikhet hade genomträngt folkmassorna.
En annan utmärkande egenskap i det gamla Frankrikes
statskick var den skilnad, som fans i rättshäfder och
författning mellan särsJcildta provinser. De fordna feodala länen
voro nu provinser i konungariket, men bibehöllo sina gamla
inrättningar, sina särskildta privilegier.
Sålunda befann sig Frankrike i ett mycket oregelbundet
tillstånd när revolutionen utbröt. Men nu blef allt gjutet i
en gemensam form, provinsiella olikheter uphäfdes, stånds-
1) Man räknar då icke deras sammankomst år 1789, som just blef
början till revolutionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
