Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
bundsförsamlingens beslut. Ett förhållande af stor vigt var
att ibland ledamöterne funnos två med en ofantligt
öfvervägande magt öfver alle de öfrige. På dessa två, Österrike
och Preussen, måste mycket hero. I sjelfva den formliga
omröstningen inom förbundsförsamlingen hade dessa
stor-magter ingen öfvervigt, men den magtställning de i sjelfva
verket intogo gjorde deras inflytande mycket stort så länge
de vore enige sinsemellan. Den orsak, som vållade Tyska
förbundets undergång var oenigheten mellan Österrike och
Preussen.
Staden Frankfurt am Main var Tyska
förbundsförsamlingens residens och förbundets grundlagar voro Tyska
Förbundsakten d. 8 juni 1815 och den s. k. Wiener-Slut-akten
d. 15 maj 1820.
3. Nord-Tyska Förbundet trädde i Tyska förbundets
ställe i följd af Preussens seger i kriget 1866. De försök,
som gjordes under och efter revolutionsåret 1848, att gifva
Tyska förbundet en förändrad organisation, hade deremot
misslyckats. Det nya förbund, som nu uprättades, det
Nord-Tyska, skilde sig från det Tyska förbundet deruti att ej
alla stater deruti deltogo och deruti att en verklig
folkrepresentation infördes, nämligen den tyska riksdagen samt
slutligen deruti att en verklig förbundsregering inrättades, ett s. k.
Bundespresidium, som tillhörde konungen af Preussen såsom
förbundets sjelfskrifna öfverhufvud. Då nu Österrike var en
bland de stater, som icke deltogo i förbundet, blef Preussen
ensam den öfvermägtiga staten, hvartill Preussens magt också
var aldeles tillräcklig. Detta preussiska »principat» blef
formligen erkändt genom det att förbundsregeringen updrogs åt
konungen af Preussen, ej blott åt nuvarande konungen
personligen, men åt Preussens konung en gång för alla. Den
mägtigaste statens regent blef sjelfskrifven regent inom
förbundet. Men enväldig är ban icke. Han har vid sin sida
ett s. k. Bundesrath, som består af de öfriga regeringarnes
ombud och denna församling är icke blott en rådgifvande
myndighet, men eger beslutande magt efter en viss
röstberäkning, grundad på staternas olika storlek, Preussen har
1) Jfr öfv. T. I. p. 340 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
