Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
Följden hade varit under de sist förflutna seklerna att
Italiens inflytande på Europa knappt var något annat än ett
tillägg, som de italienska provinserna utgjorde till de
främmande magterna, de små italienska furstarne betydde
ingenting utanför sina små landskap och republikerna Venedig
och Genua voro ej hvad de under medeltiden hade varit.
En magt i Italien hade visserligen en aldeles egendomlig
och stor betydelse nämligen påfven, men först och främst
var denna betydelse dock ej den samma som den hade varit
under medeltiden och dess utom var hufvudsaken icke den
italienska monarki, som påfven egde. Det vigtigaste i
påfve-dömet var att påfven var katholska kyrkans monark. Men
visserligen utgjorde besittningen af kyrkostatens land ett
stöd för påfvemagtén. — Bland de öfrige furstarne var
hertigen af Savoyen den ende, som upträdde med en viss
sjelfständig betydelse såsom en magt af andra rangen i Europa,
såsom ock denna magt förverfvade konungavärdigheten med
Sardiniens besittning. — De italienska republikerna från
medeltiden hade en mycket utmärkande egenskap att deras
statsform på flera ställen öfvergick till monarki. Så i
Milano, der huset Visconti grundade hertigdömet, så äfven
huset Medici i Florenz. Och de republiker, som icke gingo
denna vägen, hade det ödet att formerna öfverlefde anden.
Europas allmänna historia har ej mycket att förtälja om
Genua och Venedig efter medeltidens slut och ännu mindre
om Lucca. Också blefvo dessa republiker föremål för
mycket grundliga omstörtningar när den stora, franska
republiken lade sina händer på dem. Napoleon I fann Italien
mycket brukbart såsom material att användas för det stora
kejsardömets räkning, men på en fosterländsk
sjelfständighet fick ingen Italienare tänka. Wienerkongressen åter
fördelade Italiens stater hufvudsakligen efter den
dynastiska rätten.
Men tiden nalkades dä politisk sjelfstyrelse och
nationalitetens begrepp skulle blifva bestämmande krafter i
folkens lif. Italiens enhet blef dagens fråga.
Denna enhet är nu i verket utförd och det var en egen
företeelse att samma arbete gjordes samtidigt i Italien och
i Tyskland. Sätt och omständigheter voro olika deruti att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
