Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
a) Portugal från Fransosernes infall 1807 till
statsför-ündringen år 1820. Landets eröfring af Napoleons
härs-magt år 1807 och befrielsen år 1808 medförde ingen
förändring i statens författning utom blott det faktiska
förhållande, som nu egde rum att landets regering hade sitt
residens i Brasilien. Dermed följde att Portugal i och
genom förbundet med England mot den franska magten blef
aldeles beroende af sin mägtiga bundsförvandt. Samma
förhällande fortfor under de första åren efter Napoleons fall,
konungahuset qvarstadnade ännu alltid i Brasilien och
Portugal styrdes af ett regentskap under mägtigt inflytande af
England.
b) Konstitutionel monarki (1820—23) ocli Brasiliens
affall (1822). Men år 1820 inträffar en förändring, då en
folkresning i Portugal föranledde antagandet af 1812 års
spanska grundlag eller en med denna likartad konstitutionel
författning, hvarmed också följde konungahusets återkomst
från Brasilien. Med den nya grundlagen kastade sig
Portugal belt hastigt in i den moderna statsrättens former för
den konstitutionella monarkien, hvilket skedde på
revolutionär väg. Ett annat vigtigt stycke af Portugals statskick
nämligen det portugisiska moderlandets förhållande till det
stora kolonilandet Brasilien nalkades nu också en förändring.
Detta förhållande var i verkligheten aldeles omkastadt
genom konungahusets flyttning från Portugal till Brasilien.
Portugal hade nu blifvit ett biland och Brasilien
hufvudlan-det. Denna förändring ville portugisiska folket icke
underkasta sig, regerande konungen efterföljde också den fordran,
som till honom stäldes (1820), och återvände till Portugal.
Men Brasilien fördrog lika litet att återgå till sin förra
ställning såsom koloni- eller biland. Följden blef att
Brasilien aldeles afföll (1822) och förklarade sig för ett eget
rike med regerande konungens son Dom Pedro såsom regent
under titeln kejsare af Brasilien. Dom Pedro var af sin
fader qvarlemnad såsom vice-konung, men blef af
omständigheternas magt föranledd att träda i spetsen för Brasiliens
folk såsom sjelfständig monark. Detta innebar i formen ett
upror, men torde varit den enda möjligheten att åt
regerande dynastien rädda Brasiliens besittning. Ländernas åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
