Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476’
med dr. Anna, funnos likväl andra qvinnolinier i lifvet, som
stodo närmare till arfvet enligt slägtregistret. Men dessa
ättelinier förbigingos emedan de bekände sig till katholska
religionen ’).
På revolutionär grund ocb botten bygger ocb bor
således det hannoveranska konungahuset i England. Dess
thron-besittning grundar sig på engelska parlamentets fria val.
Men på samma gång sträcker likväl denna dynasti sin
ätteledning på mödernet till baka till Englands forntida
konungahus ända från urminnes tid.
Upsöker man denna mödernehärkomst så långt till baka
som något spår linnes får man se att det hannoverska
konungahuset är på sitt engelska möderne ännu mera uråldrigt
än på den tyska fädernesidan.
Hannoverska linsets härkomst från Englands forntida
konungaätter.
a) Be anglosaxiske stamfädren. Namnen Hengist och
Horsa, som man är van att sätta i spetsen för den
auglo-sachsiska folkvandringen till England, får man väl lemna
å sido, men det första namnet på slägtregistret är dock ej
mycket yngre. Detta namn är Gerdic, som står i spetsen
för konungalängden i den del af England, som kallades
Wessex. Lefnadstiden skall varit 4—500-talet, fjorton hundra
år gammalt är stamträdet, dess rot samtidig med
Ynglingaätten i Sverige. Från Cerdic, vikingahöfdingen i Wessex,
går en oafbruten ättelängd först till kon. Egbert, hvilken
man har brukat räkna såsom den förste konungen öfver
bela England († 836) och vidare till den store kon. Alfred
(† 901) och den i Skandinaviens, särskildt Norges historia
ryktbare kon. Athelstan († 940) samt ända så långt fram i
tiden som ett anglosachsiskt rike fans i England.
Thron-besittningen blef afbruten genom den danska inkräktningen
under Sven Tveskägg och hans son Knut den store samt
dennes söner Harald och Hårdaknut (1013—1042) men den
anglosachsiska ättelängden fans i lifvet och återtog sitt rike
sedan Knut den stores söner aflidit utan bröstarfvingar (1042).
1) Hallam: Constitutional History of England, T. III, p. 133.
Paris ed. 1841.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
