Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527’
har ett verldsbekant rykte i Carl d. stores historia
(7—800-talet), men detta sachsiska folk var mycket längre utbredt
än det land, som nu kallas Sachsen.
Desse gamle Sachsares höfding, den ryktbare Wittekind,
kan ställas i spetsen för den äldsta sachsiska dynastien i
fall man får sätta tro till ryktet att Wittekinds ättlingar
skola varit de sachsiske hertigar, som innehade den tyska
konunga- ocli kejsarthronen på 900-talet. Till denna ätt skulle
då hört k. Henrik Fågelfängaren, k. Otto d. store m. fi. till
och med k. Henrik II, som var den siste inom ättelängden
(† 1024).
Men långt för detta hade en annan hertiglig ätt upstigit
i Sachsen. Kejsar Otto I gaf detta land (952) i förläning
ät en infödd herre Hermann Billung, hvars ätteföljd
innehade landet till dess den samma utslocknade år 1106 på
mansidan.
Från Billungska ätten härstammade likväl de följande
hertigarne sedan ett afbrott hade egt rum då kejsar
Henrik V gaf hertigdömet åt grefve Lothar af
Supplingen-burg, men denne furste, som sjelf blef kejsare, gaf då
Sachsen åt sin dotters gemål, Henri]c d. stolte af Bayern,
hvilken åter var dotterson af den siste hertigen af
Billungska ätten. Den ätt, som med Henrik den stolte kom till
besittning af Sachsen, var den ryktbara Welfiska ätten.
Denna ätt blef ej länge i besittning af sitt land.
Henrik den stoltes son, Henrik Lejonet, förlorade Sachsen under
sin strid med kejsar Fredrik Barbarossa och kejsaren gaf
Sachsen åt hertig Bernhard af Ascanien.
Men äfven det ascaniska huset härstammade på
mödernet från de gamle hertigarne af huset Billung. Huset
Ascanien innehade nu Sachsen genom en lång ätteföljd. Under
tiden förvärfvades kurfurstevärdigheten, men besittningarne
delades mellan två ättelinier:
a) den kurfurstliga linien, som fortlefde till år 1422;
b) linien Sachsen-Laucnbur<j, som fortlefde till år 1689.
’ Det lauenburgska landet öfvergick då till helt andra
innehafvare och den kurfurstliga liniens land hade också
vid ättens utgång (1422) fått andre beherskare. Den
lauenburgska linien, som då ännu lefde, kom icke till arfvet efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
