Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(635
kades. Den legitime konungen Ferdinand VII var
fortfarande erkänd i Buenos-Ayres (1808).
Men snart nog skulle händelserna i Spanien utveckla
sig på ett sätt som gjorde all politisk förbindelse mellan
kolonierna och moderlandet omöjlig. Den förut nämnda
bekännelsen om sin egen oförmåga var gjord af Spanien redan
innan den napoleoniska inkräktningen hade bragt Spanien i
förvirring. Ännu mera måste kolonierna nu varit lemnade
åt sig sjelfva sedan moderlandet sönderslets af det mest
förtviflade krig mot inkräktaren och ingen legitim regering
i Spanien fans. Koloniernas ställning blef ovilkorligen
sådan som skulle de varit sjelfständiga stater, vare sig att de
lydde de spanska vice-konungarne och generalkapitenerne
eller att de äfven till namnet öfvergåfvo moderlandet och
bestämde sin statsform efter eget val. Detta senare
förhållande framträdde öfver allt i de spansk-amerikanska
ländernas historia, förr eller senare efter olika omständigheter. I
La Plataländerna blef företeelsen mycket tidigt synbar. Den
spanske vicekonungen fann sig snart föranlåten att
sammankalla en slags nationalkongress i Buenos-Ayres, hvilken åter
insatte en s. k. Junta att föra regeringen (1810).
Den spanska vicekonungen var således afsatt, men icke
derföre konungen af Spanien, Juntan förde regeringen i kon.
Ferdinand VII:s namn. Men i verkligheten var föreningen
med Spanien nu mera blott ett namn och ett mägtigt
sträfvande fans att bortlägga äfven namnet. Der fördes häftiga
strider borgerligt krig mellan de spanska rojalisterne och
ett sjelfständighetsparti, som var eller åtminstone blef
republikanskt och behöll öfverhanden. Väl utgick ett anbud till
konungen af Spanien att utsända en furste af sitt hus för
att regera såsom sjelfständig monark i La Plataländerna
(1815), men då denna framställning icke ledde till någon
påföljd, blef affallet från Spanien uttryckligen afgjordt. En
nationalkongress i Tucuman utgaf en förklaring att
provinserna vid Rio de la Plata upsade konungen af Spanien all
tro och lydnad (1816). Och från Buenos-Ayres utbredde sig
revolutionen till Chile.
Republiken var således färdig, men på samma gång
anarkien. Här framträdde samma företeelse, som är allmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
