Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abrahamson, Euphrosyne - Achenbach, 1) Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berättigadt uppseende och bidragit att grunda
den höga tanke, som utländingen numera
hyser om den svenska sången.
Euphrosyne Leman, född i Stockholm
den 24 mars 1836, af naturen begåfvad
med en särdeles vacker och sonor stämma,
erhöll redan tidigt en vårdad uppfostran,
särdeles i musikaliskt afseende. Åren
1852—55 börjades egentligen hennes
allvarligare studier under sånglärarens,
numera professor Julius Günthers
ledning. Under denna tid gjorde hon äfven
ett kortare besök i Paris 1853, der hon
erhöll några lektioner af Henri Panofka.
Hon debuterade på Kungliga teatern i
maj 1855 som Pamina i "Trollflöjten"
med afgjord framgång, men då hon
ansåg sina studier ännu ej afslutade, ville
hon ej emottaga det fördelaktiga anbud
om engagement, som gjordes henne från
teaterdirektionens sida, utan reste åter
till Paris, der hon af den berömde
Gilbert Duprez erhöll den omsorgsfullaste
undervisning i sång, under det hon
samtidigt öfvade pianospelning för Charpentier.
Efter ett kortare besök i fädernehemmet
reste hon till Spanien, der hon
genom sin lärare Duprez’s förmedling
erhållit engagement vid Teatre de Oriente
i Madrid. Hennes uppträdande derstädes
1858 som Elvira i Verdis opera "Ernani"
kröntes med fullständig framgång, och
hennes namn som utmärkt sångerska
började nu sprida sig vida omkring. Följande
året återfinna vi henne i Wien, der hon
uppträdde på Italienska operan och med
sin stora röst, sin klara uppfattning och
sin glänsande koloratur firade verkliga
triumfer. Hennes repertoar bestod af de
förnämsta hufvudpartierna i den moderna
operan, såsom: "Lucie", "Norma",
"Somnambula", "Trovatore", "Rigoletto",
"Ernani", "Traviata", "Puritani", "Othello",
"Semiramide", "Robert", "Linda", "Tell",
"Nozza di Figaro" (grefvinnan), "Don
Juan" m. fl.
I oktober 1859 ingick hon äktenskap
med grosshandlaren i Göteborg August
Abrahamson, och här slutar hennes
offentliga konstnärsbana. Sedan den tiden
hufvudsakligen bosatt i Göteborg,
öfvertog hon någon gång, då det gälde
uppförandet af något större musikverk,
ett eller annat soloparti, men hon
föredrog den mera anspråkslösa platsen i
kören. Det vänliga och gästfria hemmet
var städse en samlingsplats för artister
och konstvänner, och mången ung adept
i sångens konst har henne att tacka för
icke allenast goda råd, utan äfven för en
rik välgörenhet.
Hon invaldes år 1868 till ledamot af
Kungl. musik. akademien, en utmärkelse,
som träffade henne redan då lidande af
den långa och tärande sjukdom, som den
7 februari 1869 ändade hennes korta, men
lysande konstnärslif.
Några månader efter hennes död
lemnade den efterlefvande maken till Kungl.
musik. akademien en summa, stor 25,000
kr., att under namn af "Fru Euphrosyne
Abrahamsons gåfvofond" förräntas, och
skall räntan som stipendier tilldelas
konservatoriets mest lofvande sångelever.
Achenbach, 1) Andreas, tysk
landskaps- och marinmålare, född 1815. År
1827 blef han elev vid akademien i
Düsseldorf och tillhörde densamma som sådan
ända till 1835. Redan då visade han en stor
lätthet i att skapa, en outtröttlig flit och
en synnerlig friskhet och liflighet i
uppfattningen, som också sedermera
känneteckna honom som en hufvudrepresentant
för den realistiska landskapsmålningen.
Hans synkrets vidgades genom resor, som
han företog år 1832 och 1833 genom
Holland, till sjös till Hamburg och till Riga,
hvarunder han fördjupade sig i studiet af
de nordiska kusttrakterna. Några år
derefter besökte han äfven Skandinavien och
fann i dervarande berg- och kustlandskap
en outtömlig rikedom på motiv. Redan
under midten af 1830-talet målade han
icke blott berg och dalar, utan med samma
mästerskap äfven marinstycken, isynnerhet
moment från det upprörda hafvet.
Dit höra: en stor marin med ett fyrtorn
(1835), sjöstorm vid svenska kusten (1836,
Nya pinakotheket i München), strandningen
af ett skepp (1837), Pernau vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
