Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Achtermann, Wilhelm - Adam, Franz - Adlersparre, Sofia Adolfina - Agar, Florence Léonide Charvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han längtade till Rom, dit han,
försedd med torftiga medel, ankom i början
på 40-talet, der slog upp sina bopålar och
i skulpturen blef den nazareniska
riktningen fullkomligt trogen. Derifrån
försåg han äfven kyrkorna i Westfalen med
talrika verk. De bästa bland dem äro: en
Kristus på korset (1842), en i Münsters
domkyrka uppstäld stor Pieté och en år
1858 äfvenledes dit anländ stor framställning
af nedtagningen från korset, huggen
af ett enda marmorblock. Bland hans
arbeten från senare åren är det mest kända
mármoraltaret i dômen i Prag (1873) med
tre stora reliefer ur Kristi lif, arbetade
med oändlig noggrannhet i utförandet,
men stränga och torra i teckning och
modellering.
Adam, Franz, tysk häst- och bataljmålare,
född 1815. Redan 1849 gjorde
han små studier under kriget i Italien
och for för samma ändamål följande året
till Ungern. Han visar en realistisk
uppfattning, förenad med.ett grundligt
studium af naturen. Han är äfven skicklig
i framställandet af folkseder, i synnerhet
inom Ungern, hvilket förskaffat honom
stort anseende i Österrike. Dit höra t. ex.
en färja på Theiss och en fårahjord
vid samma flod m. m. Förutom
ryttareporträtten af fältmarskalken furst Wrede,
af kejsar Frans Josef och af fältmarskalk
Radetzky, har han målat förträffliga
scener ur italienskt-österrikiska kriget, i
hvilka stridens passionerade rörelse
utgör motivet. Dervid förstår han städse
att hålla landskap och figurer i en fin
ljus- och luftströmning. Till hans mest
utmärkta taflor af detta slag höra:
vägen mellan Solferino och Valaggio under
slaget den 24 Juni 1859 (1867), som med
gripande sanning skildrar alla krigets
fasor i den heta middagsstriden; likaså
återtåget från Ryssland 1812 och från sista
fransk-tyska kriget den berömda striden
kring Floing i slaget vid Sedan, som han
på ett mästerligt sätt målade år 1874 och
på senare tid (1879) upprepade i en
annan tafla för Berlins nationalgalleri. Ett
annat betydande verk var den år 1879 i
München exponerade taflan ur nya
Pinakotheket: den första bayerska
armékåren vid eröfringen af Orléans den 10
oktober 1870. Också hans nyaste tafla (1880):
fångtransport efter slaget vid Sedan är
en verklig perla i hänseende till
nationaliteternas karakteristik.
Adlersparre, Sofia Adolfina,
målarinna, född 1808, visade tidigt anlag för
målarekonsten, hvilka utbildades i Stockholm
under Qvarnströms och Ekmans samt efter
1838 i Paris under Wickenbergs och
Wahlboms ledning, men fick sin egentliga
utbildning i L. Cogniets atelier derstädes.
Under sin andra utländska resa, 1845,
kopierade hon i Dresden "Madonna di
San Sisto", hvilken kopia köptes af
drottning Josefina, som skänkte den till
katolska kyrkan i Kristiania. Tredje gången
lemnade hon fäderneslandet 1851 med
understöd af statsmedel; hon uppehöll sig
då en längre tid i München, Bologna och
Firenze samt vistades i tre och ett halft
år i Rom. Under denna resa kopierade
hon Rafaels "Kristi förklaring"
(Transfigurationen), hvilken kopia skänktes af
drottning Josefina till altartafla i
katolska kyrkan i Stockholm. Fröken A. hade
redan i barndomen en riktning till det
allvarsamma, och måhända gjorde detta
att hon sedermera med förkärlek egnade
sig åt kopierandet af berömda italienska
mästares religiösa målningar, på hvilket
område hon företrädesvis gjort sitt namn
kändt. Hon öfvergick under sin vistelse
i Italien till katolska kyrkan. Hon har
äfven egnat sig åt porträtt- och
genremålning, hvari hon, i synnerhet under
sin tidigare period, lemnat en mängd goda
original. Hon dog i Stockholm 1862.
Agar, Florence Léonide Charvin,
kallad Agar, fransk skådespelerska, född i
Valence den 18 september 1836, kom till
Paris för att gifva undervisning på piano,
uppträdde på cafés-concerts och på den
lilla teatern Ecole-lyrique, der hon gjorde
lycka; fick snart anställning vid
Odéon-teatern och utförde med framgång de
förnämsta qvinliga rollerna i de gamla
franska sorgespelen, bland hvilka hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
