Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berggren, Anders Peter - Berggren, Carl Anton Fredrik - Bergslien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutligen, nämligen Grindhult i Bohuslän, der
han afled den 10 mars 1847.
Berggren, Carl Anton Fredrik,
svensk skådespelare, född 1799, student
i Upsala 1818—1822; var sedan i många
år föreståndare för en landsortstrupp,
som reste i Sverige; upplöste truppen i
medlet af 1850-talet och uppehöll sig i
Ronneby som musiklärare samt afled den
16 januari 1854. B. har öfversatt flere
teaterstycken, bland hvilka "Blykamrarne
i Venedig", dram i 3 akter af von Eiesch,
uppfördes på k. stora teatern under
1820- och 1830-talen.
Bergslien är namnet på tvänne norska
konstnärer. Brynjulf B., bildhuggare,
ar född på Vors i Bergens stift 1830 af
norsk bondeätt. Hans fader var
underofficer, hans moder en begåfvad qvinna,
som jemte det hon styrde ett fattigt
familjehem äfven sysselsatte sig med
utförandet af messingsylgjer (norska broscher,
som bönderna begagna). Hon tillhörde
en ätt, som genom flera generationer var
bekant för sina mekaniska anlag och sin
konstfärdighet. Brynjulf drog först till
Bergen för att utveckla dessa anlag, som
äfven fallit på hans lott, och kom i lära
hos en instrumentmakare. Här visade
det sig emellertid, att det plastiska inom
konstindustrien egentligen var hans sak,
och 1848 kom han till Kristiania, der han
fått anställning hos guldsmeden Tostrup
i hans gravörverkstad. Men snart begaf
han sig utrikes och 1853 finna vi honom
såsom den bekante danske medaljören
Conradsens lärjunge och elev vid
konstakademien i Köpenhamn. Här vann han
både den mindre och den större
silfvermedaljen och blef nu först Jerichaus och
sedan 1858 Bissens elev.
I Bissens atelier fick han tillfälle att
utbilda sig till en duglig marmorhuggare,
i det det uppdrogs åt honom att utföra
i marmor flera af Thorvaldsens
efterlemnade modeller. Så har han utfört
"Hoppet", "Mars och Amor", "Vulkan" och
"Jason". 1861 återvände han emellertid
till Norge, der han gifte sig, och nu
följde en lång rad af år, under hvilka
han hade att kämpa med ytterst trånga
lifsvilkor, en lott, som ofta drabbar de
mindre landens monumentala konstnärer.
1864—1865 tillbragte han med stipendium
i Rom, der han bl. a. utförde bysterna
af rektor Hans Holmboe och den bekante
pedagogen Lyder Sagen för Bergens
katedralskola. Äfven Schweigaards, Uelands
och advokaten Dünckers byster har han
utfört. Först 1868 började hans horisont
ljusna, i det han segrade i konkurrensen
om utförandet af
Karl-Johans-monumentet, som utfördt och gjutet i Köpenhamn,
restes 7 sept. 1875 på slottsplatsen i
Kristiania. Konungen är framstäld till häst,
i fransk marskalks uniform, helsande, i
det han blottar sitt hufvud, och statyn
utmärker sig för lif och en förträfflig
karakteristik af både ryttare och häst.
Hösten 1877 öfverlemnades — närmast
såsom ett erkännande för det utmärkta
sätt, på hvilket han hade löst den
nyssnämda uppgiften — åt B. att utan
konkurrens utföra Henrik Wergelands staty
på Eidsvoldsplatsen i Kristiania, hvilken
byst aftäcktes den 17 maj 1881. Men här
var han icke så lycklig som i sin
ryttarestaty. Ehuru statyn visserligen
liknar originalet, förebrår man den med
rätt något stelt, teatraliskt i hållningen,
som närmast torde vara en följd af de
obehagliga förhållanden, under
hvilka konstnären nödgades utföra figuren, i det
å ena sidan en stark opposition hade rest
sig mot, att han skulle verkställa
uppdraget, och retsamma anfall förbittrade
honom under arbetet, medan å andra
sidan endast en trång och för en så stor
figur otillräcklig atelier stod honom till
buds i Kristiania. I allmänhet måste
man hos Bergslien beundra hans djerfva,
realistiska uppfattning (sålunda i den
förträffliga skizz till Kristian IV:s monument,
som åsidosattes för ett långt mindre
originelt och karakteristiskt arbete), hans
breda maner och raskhet i utförandet,
då man deremot ofta nog saknar den
finhet och fulländning i detaljen, som
bör utmärka bildhuggarkonstens
klassiska arbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
