Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blommér, Nils Johan Olsson - Bocage, Pierre Martinet - Bodum, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
akademien, tills han omsider, 1847, eröfrade
den k. medaljen, hvarpå han i augusti s. å.
for utomlands och öfver Dresden begaf
sig till Paris, der han 1848 kallades till
agréé. Han tillbragte här ett helt år
under flitigt kopierande af Louvre’s mästerverk;
först 1849 med "Elfvorna" begyntes
hans eget nya konstnärsskap, i hvilket
han, med orubblig trohet och kärlek
till nordens myter, med allt större
fullkomlighet gaf en skön och tilltalande
gestalt åt de syner, som dessa alstrat i
hans inre. — Rom blef från 1850 hans
nya hem, från hvilket han 1851 företog
en utfärd till Neapel och Pompeji och
1852 till Venedig. Der träffade han en
f. d. elev, som i nov. s. å. blef hans maka.
En häftig förkylning, som framkallade ett
länge doldt bröstlidande, ändade plötsligt
hans lif i Rom 1 febr. 1853. Hans stoft
hvilar på protestantiska kyrkogården i
Rom, bredvid Lauréi.
Blommérs för tidiga bortgång var
tvifvelsutan ett hårdt slag för den svenska
konsten, emedan han i högre grad än
andra samtida svenskar egde grundvilkoren
för bildande af en skola: fast och lefvande
konstuppfatning, brinnande kärlek till
fosterlandets minnen och en i full
utveckling stadd teknik, som redan visat
sig mäktig att värdigt tolka hans tankar.
Han hade under sin korta bana hunnit
behandla flere af den nordiska mytens
älskligaste ämnen och gjort det på ett
sätt och i en anda, hvilken med förtjusning
helsades af hans samtida. Och om
äfven en mindre hänförd efterverld i dessa
hans taflor skådar snarare ljusa löften än
fullt lefvande verklighet, så hindrar det
henne ej att erkänna, det konstnären valt
den rätta vägen och med rörande
hängifvenhet sträfvade mot sitt mål. Hans
yppersta från utlandet hemsända taflor,
nio till antalet, utgåfvos i litografisk
efterbildning af Hallbeck med titel:
"Blommérs taflor" (1854), åtföljda af en text af
G. O. Hyltén-Cavallius. Bland dessa finnas
nu två, "Necken och Ægirs döttrar" (1850)
samt "Freja sökande sin make" (1852) i
Nationalmusei tafvelsamling. Älskvärdast
är konstnären tvifvelsutan i sina framställningar
af elfvorna, ett ämne som han också
med förkärlek behandlat. Blommérs
porträtt voro på sin tid omtyckta, men
förefalla nu temligen föråldrade. Sjelf synes
konstnären ej heller ansett dem som sin
egentliga uppgift. Blommérs drag
förvaras genom en medaljong i marmor,
utförd af Molin 1853 och af konstnärens
enka 1882 förärad till Nationalmuseum.
Bocage, Pierre Martinet, Tousez,
kallad Bocage, fransk skådespelare, född
i Rouen 1801, var först väfvare, sedan
skrifvare på ett notariekontor och
försökte efter hvarandra flere föga
indrägtiga sysselsättningar, men tänkte alltid
på att egna sig åt teatern. Efter sin
ankomst till Paris sökte han komma in vid
konservatorium, men nekades och följde
med några landsortstrupper, lyckades icke
vid en debut på Théâtre-Français, fick
dock slutligen, 1826, anställning vid Odéon
och stannade der i tre år, hvarefter han
uppträdde på Gaîté och på Porte-Saint-Martin,
der han gjorde lycka både med
sitt fördelaktiga utseende och sitt
kraftiga spel i åtskilliga af den romantiska
skolans förnämsta karaktersroller. Efter
att en kort tid hafva uppträdt på
Français, gick han igenom nästan hela raden
af boulevardteatrarne. B. spelade tid efter
annan på de flesta teatrar i Paris och var
en af Frankrikes mest populära skådespelare.
År 1845 utnämdes han till direktör
för Odéon, men upphörde icke derför att
spela och skörda ofantligt bifall.
Bodum, Erik, norsk landskapsmålare,
född 1829 i Vestby, nära Kristiania,
började först sina studier i hemlandet under
ledning af prof. Gude, då denne vistades
i Norge från 1848—1850, och fortsatte
sedermera sina studier hos samme lärare i
Düsseldorf, der B. stannade till sin död,
med undantag för de studieresor, han en
och annan gång företog i Norge. Såsom
konstnär hade B. en synnerlig förkärlek
för sitt fosterlands skogsnatur med de
stilla fjällsjöarne. B. är utpräglad
naturromantiker, t. ex. i "Ödsligt och tomt efter
svartedöden i Norge" och "Bautastenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
