Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Catalani, Angelica - Cedergren, Per Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkets ifriga andakt slut, man gick ej
mer till kyrkan, och klostrets inkomster
förminskades betydligt. Detta, i förening
med den unga flickans böner och tårar,
som så gerna sjöng och hvars lilla
fåfänga deraf smickrades, gjorde, att man
i smyg bröt mot förbudet och tillät henne
sjunga med i kören; dock iakttogs
dervid vissa försigtighetsmått. Hon stäldes
längst bort, bakom alla de andra, och
till yttermera säkerhet bakom en skärm,
men det hjelpte ändå icke, ty hennes
klara och voluminösa sopran hördes likväl
öfver alla de andra och fylde mäktigt
klostrets höga tempelhvalf. Vid 14 års ålder
lemnade hon klostret, och efter att hafva
studerat och beredt sig för teatern under
sin lärares Boselli ledning, debuterade
hon i Venedig och väckte en entusiasm
och ett uppseende, som var utan
exempel. Alla större teatrar täflade nu om
att ega den unga sångerskan, och 1801
uppträdde hon på Scalateatern i Milano
i Zingarellis opera "Clitemnestra" samt
Niccolinis "Baccanali di Borna". Utom
i Milano uppträdde hon äfven
omvexlande i Triest, Florens, Rom och Neapel,
och hela Italien genljöd af hennes lof.
Hon erhöll från Lissabon det mest
fördelaktiga anbud om engagement och dit
begaf hon sig 1804 och stannade der
under 5 år, under hvilken tid hon vid
sidan af de berömda sångarne Crescentini
och Grafforini var italienska operans
förnämsta prydnad. Under denna tid gifte
hon sig med en kapten Valabrègue, som
då var attaché vid franska beskickningen,
men bibehöll dock fortfarande sitt
konstnärsnamn. Från Lissabon reste hon
öfver Madrid till Paris, dervid hon på sina
konserter förtjenade enorma summor, och
slutligen till London, hvarest hon
stannade från 1807 till 1814 med fast årlig
lön af 95,000 francs, ett på den tiden
oerhördt honorarium, hvilka summor hon
genom recetter och konserter i andra
städer nära nog fördubblade. Vid denna
tid stod hon på höjden af sin
konstnärliga utveckling och blef af engelsmännen
icke blott till öfverdrift firad, utan rent
af, förgudad. Efter Napoleons fall
återvände hon till Paris, och Ludvig XVIII,
som i London ofta hört och beundrat
Catalani, erbjöd henne högsta ledningen
af kungl. Italienska operan i Paris. Ehuru
denna teater var understödd af staten,
led hon dock rätt stora förluster,
hufvudsakligen emedan hennes man blandade sig
i förvaltningen på ett lika oskickligt som
hersklystet sätt. Följderna visade sig också
snart genom de dåliga recetterna, och 1818
begärde och erhöll hon afsked från sin
befattning. De följande tio åren tillbragte
hon nästan oupphörligt på konstresor,
dervid besökande Tysklands större städer,
Polen, Ryssland, Italien, England och
Sverige. Ehuru hennes röst redan
började att aftaga och hon led af en
halsåkomma, som ofta hindrade henne att
uppträda, egde hon dock fortfarande
samma tjusningskraft som förr, och hennes
resa liknade ett triumftåg. I Berlin 1827
uppträdde hon för sista gången offentligt
och begaf sig sedan med make och barn
till Paris samt sedan till Italien, der hon
i närheten af Florens köpt sig ett
landtgods och der hon sysselsatte sig med
att gratis undervisa unga lofvande
sångerskor. Den 12 juni 1849 dog hon i
Paris af kolera.
Hvad som mest karakteriserade hennes
konstnärsskap var en imponerande
storhet och kraft, hvilken lika mycket
bländade som hänförde. Den strängare
kritiken förebrådde henne en viss
vårdslöshet och otillbörlig frihet i föredraget,
men äfven om så varit, försonade hon
detta genom sina många lysande och
hänförande egenskaper. Hennes drill och
hennes kromatiska skalor lära varit
oefterhärmliga.
Cedergren, Per Vilhelm,
marinmålare, född 1823 i Stockholm. Vid nio års
ålder inskrifven som skeppsgosse vid
flottan och upptagen af de öfningar och
undervisningsämnen, som voro nödvändiga
för hans anställning vid marinen, kom
C. först 1844 i tillfälle att utveckla sina
anlag för teckning och målning genom
en kurs vid fria konsternas akademi, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
