Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Céleste - Cerrito, Francesca - Cetti, Giovanni Battista - Cetti, Fredrik Adolph Christensen - Chapu, Henri Michel Antoine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter tre år återkom hon med stor
förmögenhet till Europa och spelade i
dramer och komedier på Drury
Lane-teatern, sedan på Haymarket. År 1844
öfvertog hon ledningen af Adelphi-teatern
samt sedan af Lyceum, som hon styrde
ända till 1860. Efter en ny konstresa i
Nordamerika, gaf hon, 1870, sin
afskedsföreställning på Adelphi-teatern, men har
äfven efter den tiden visat sig på scenen.
Cerrito, Francesca, kallad Fanny,
fransk dansös af italienskt ursprung,
född 1821 i Napoli, der hon, 1835,
debuterade å San Carlo-teatern och väckte
den lifligaste hänförelse. Sedan dansade
hon på Italiens förnämsta scener, i
synnerhet på La Scala i Milano och visade
sig bland annat i en "pas de quatre"
med Fanny Elssier, Maria Taglioni och
Carlotta Grisi. I början af 1850-talet
var hon an stäld vid stora operan i Paris.
Hennes behagfulla dans och vackra
utseende förskaffade henne namn af den
"fjerde gratien". Hon har också
komponerat flere baletter. Hon har varit
gift med Saint-Léon, berömd dansör och
musiker, men skildes från honom 1850.
Cetti, Giovanni Battista, dansk
skådespelare och operasångare, född i
Italien 1794, blef 1812 anstäld som
skådespelare vid k. teatern i Köpenhamn, men
tog redan 1815 afsked, då man nekade
honom att sjunga "Don Juan", och begaf
sig till Sverige, för att der försöka sin
lycka. Detta misslyckades, och 1817 blef
han å nyo anstäld vid k. teatern i
Köpenhamn, der han den 17 oktober s. å.
debuterade som grefve Robert i "Joconde".
Sin välklingande, kraftfulla och
utomordentligt böjliga höga barytonstämma
förstod han att begagna med stor smak,
hvarmed förenades ett själfullt föredrag,
och då han derjemte rörde sig på scenen
med lif och behag, blef han snart en af
operans förnämsta pelare. Bland hans
många roller kunna nämnas: Frontin i
"Den nye godsegaren", Don Juan i
operan af samma namn, Figaro i
"Barberaren i Sevilla" och i "Figaros bröllop",
Rodolphe i "Den lilla rödhättan" och
Farinelli i operan af detta namn. I
sistnämda roll beträdde han sista gången
scenen den 14 maj 1845, efter det han
året förut hade fått sitt afsked. Han
afled den 22 mars 1858.
Cetti, Fredrik Adolph
Christensen, dansk skådespelare, den föregåendes
son, född i Köpenhamn den 23 dec. 1838,
var i flera år kringresande skådespelare
i de skandinaviska landen samt gjorde i
början af 1870-talet mycken lycka
särskildt i Stoekholm. Den 1 okt. 1876
debuterade han som amtmannen i "De
nygifte" på k. teatern i Köpenhamn, der
man efter Mantzius’ afskedstagande
behöfde en värdig fader. Getti kom snart
in i en temligen betydlig repertoar och
visade sig som en skådespelare med
omdöme, i det han genom sitt goda organ
och lämpliga teateransigte var mycket
användbar så väl i komiska som
allvarliga roller. I början af 1880 lemnade
han emellertid plötsligen k. teatern och
reste bort, men återvände efter ett par
års förlopp och blef engagerad vid
Kasinoteatern i Köpenhamn.
Chapu, Henri Michel Antoine, fransk
bildhuggare, född 1833 var lärjunge till
Pradier och Duret i skulpturen och till
Cogniet i målning. Hans verksamhet rör
sig företrädesvis på allegoriens och
mytologiens område, hvaruti han
åstadkommer förträffliga arbeten genom sin
poetiska, äkta konstnärliga uppfattning och
uttryckets energi, men under de senare
åren har han äfven egnat sig åt
porträttstatyn. Till de förra hör: såningsmannen
(1865), den döende nymfen Clytia (1867),
en staty af deklamationen på den Nya
operans fasad, en dyilk af mekaniken i
handelsdomstolens palats, Hermes med
Caduceus (1863) och den synnerligen fint
uppfattade statyn öfver Jeanne d’Arc
(1870, dessa båda i Luxembourgs
museum). År 1875 exponerade han en
mycket berömd staty af ungdomen för den
år 1871 vid Bugenval fallne målaren
Regnaults minnesstod; likaså en minnesstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
