Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - David, Ferdinand - David, Jacques Louis - Davison, Bogumil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dorpat. Här hade han god tid att genom
sjelfstudium utbilda sin
kompositionstalang samt att som anförare vid en
musikförening tillegna sig den rutin, som
fordras af en dirigent. Han stannade i
Dorpat till 1835 samt gjorde under denna
tid talrika konstresor till S:t Petersburg,
Moskwa, Riga m. fl. andra ryska städer.
— Vid slutet af sist nämda år, under en
konstresa i Tyskland, erhöll han från
Leipzig anbud att som konsertmästare
vid teatern och Gewandhauskonserterna
efterträda den på sin tid utmärkte
violinspelaren Matthäi. Den 1 mars 1836
tillträdde David denna sin befattning, den
han ända till sin död innehade.
Hans spel utmärkte sig genom en bred
och stor ton, en elegant stråkföring, stor
teknik samt tillika ett sant musikaliskt
föredrag, och förträfflig som solospelare
var han det i lika hög grad som
qvartettspelare. Dessa voro emellertid ej hans
mest framstående egenskaper; som
konsertmästare, "Vorgeiger", har han under
flera decennier visat sig oöfverträfflig
genom sin förmåga att likt en öfverste,
som förer sitt regemente i elden, kunna
elektrisera och rycka orkestern med sig,
att med den finaste uppfattning af
kompositionen kunna följa kapellmästarens
minsta vink och leda de stora massorna.
Hvad hans kompositioner beträffar äro
de, hvilka han skrifvit för sitt instrument,
att räkna som de bästa af dem. Hans fem
violinkonserter, variationer, rondes,
capricer, äro icke blott i hög grad
tacksamma att spela, utan äfven från ren
musikalisk synpunkt intressanta och
värdefulla. Han har vidare utgifvit en
violinskola, som finnes öfversatt på flera
språk, skrifvit flera symfonier,
konsertstycken o. s. v. Under en resa till
Klosters i Schweiz afled han den 18 juli 1873.
David, Jacques Louis, ryktbar fransk
målare, tillhörde väl genom någon del af
sin verksamhet vårt århundrade, men är
dock egentligen att räkna till det
föregående seklet, hvarför vi blott nämna,
att han var född 1748 och afled 1825.
Efter att i berömda framställningar hafva
förherrligat franska revolutionen, inträdde
han i Napoleons tjenst såsom hofmålare
och utförde bland annat den jättelika
taflan öfver kejsarkröningen, som ännu är
befintlig i Versailles.
Davison, Bogumil, polsk och tysk
skådespelare, född 1818 i Warschau af fattiga
föräldrar; förtjente redan vid 12 års ålder
sitt uppehälle som renskrifvare; målade
också skyltar och anslagstaflor; hade en
tid en underordnad anställning vid en
tidningsbyrå och lyckades genom
outtröttlig flit lära sig tyska och franska
språken, så att han kunde användas som
öfversättare. Han hade dock så stark böjelse
för teatern, att han öfvergaf sina tidigare
sysselsättningar och besökte teaterskolan
i sin födelsestad, hvarefter han, 1837,
uppträdde på der varande polska teater. Med
ett polskt teatersällskap begaf han sig till
Wilna och spelade der, under ett parar,
åtskilliga roller. Sedermera anstäldes han
som regissör vid polska teatern i
Lemberg, men hans studier i den tyska
literaturen väckte hans håg att göra sig till
tysk skådespelare, hvarför han först
företog en konstresa till Berlin och andra
tyska städer samt Paris. År 1841
uppträdde han första gången på den tyska
teatern i Lemberg. Försöket lyckades.
Ännu någon tid delade Davison sin
verksamhet mellan de två olika scenerna, men
öfvergaf slutligen den polska skådebanan
och fick, efter några misslyckade försök
i andra tyska städer, fast anställning vid
Thaliateatern i Hamburg. År 1847
uppträdde han der första gången, utförde
Schillers roll i "Die Karlschüler" och flera
andra roller samt vann lifligt bifall för
sin ungdomliga värme i spelet. Han
återgaf äfven roller i flera öfversättningar af
franska dramer och visade, att han med
fördel användt sin tid i Paris. Kallad
till Wien, uppträdde han, hösten 1849,
första gången på Burgtheatern, fick
anställning der och utförde med framgång
i synnerhet shakspearska karaktersroller,
såsom Hamlet, Antonius och Richard III.
Hans egendomliga begåfning och mindre
vanliga spelsätt lämpade sig dock icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
