Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Déjazet, Pauline Virginie - Delacroix, Eugèn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
årtionden att utföra en mängd olika
roller. På Vaudevilleteatern i Paris spelade
hon med stor framgång i mycket unga
år, uppträdde derefter ömsom i landsorten
och på Variétés i Paris, anstäldes sedan
vid Gymnase, der hon stannade i sju år,
till 1828, då hon öfvergick till
Nouveautés, som hon lemnade för Palais-Royal,
hvarest hon mellan 1831 och 1844 var
allmänhetens mest, firade gunstling samt
skaffade den teatern stort anseende.
Mellan sist nämda år och 1849 spelade
hon med samma stora bifall på
Vaudeville. Efter att åter hafva tillhört
åtskilliga andra teatrar inom och utom Paris
samt äfven hafva uppträdt i London, fick
hon, 1859, privilegium på Folies-Nouvelies
i hufvudstaden, hvilken lilla
skådebana erhöll namn af Théâtre-Déjazet.
Ännu 1866, således vid nära sjuttio års
ålder, utförde hon der med ungdomlig
liflighet Richelieus ynglingaroll i "Les
premières armes de Richelieu" och
skapade många nya roller. År 1869 erhöll
hon från kejsaren en årlig pension af 20,000
frs. och hon uppträdde ej mera på
scenen. År 1874 gafs till hennes förmån
en extra föreställning i Salle Ventadour
(f. d. italienska operan), som inbragte
öfver 60,000 frs. Hon afled i Paris den 1
december 1875. Déjazet lyckades i
synnerhet i unga manliga roller och var i
sitt slag en af Europas förnämsta
skådespelerskor. Hennes utförande af
kupletter var egendomligt tilldragaude, och
parisarne tröttnade aldrig att höra henne i
sådana. — Hennes son, Eugene Déjazet,
har gjort sig känd för flere
musikkompositioner, och hans operetter uppfördes
på moderns teater, hvilken han öfvertog
och styrde till 1876, hvarunder den kallades
"Troisième Théâtre Français" och stod
i godt anseende. Herminie Déjazet, en
dotter af den namnkunniga skådespelerskan,
har gjort sig känd som sångerska.
Delacroix, Eugèn, fransk målare, född
den 26 april 1799, död den 13 aug. 1863,
var den främste konstnären af den
romantiska riktning, som uppkommit
förnämligast genom Gericault — såsom en
opposition mot den klassiska smakens
stela onatur — och som i literaturen har
sitt motstycke i Nodiers, Hugos och
andras poesi. D. var elev af Guerin,
debuterade 1822 med "Dante och Virgilius i
Flegyas båt" och utvecklade sedan en
väldig konstnärsverksamhet. Hans
arbeten visa en förvånande mångsidighet.
Minst lyckades han i den lilla genren,
bäst i dekorativa arbeten ("Apollo dödar
Python", takmålning i Apollosalen i
Louvren). Det finnes knapt något område
inom måleriet, som han ej odlat, han
målade bilder ur medeltidens och ur
samtidens historia, djurstycken, orientaliska
ämnen ("Algerska qvinnor", ett af hans
allra bästa verk), och bibliska, de sist
nämda präktiga i utförandet, men sällan
af någon djupare känsla — glänsande
undantag i detta fall bildar en "Kristus
på korset" (1859) och äfven "Jakobs strid
med engeln" — i S:t Sulpice i Paris.
Med en entusiasm, som aldrig svek,
kastade sig Delacroix öfver den teknik,
han valt såsom sin. Hos honom fans ej
spår till klassisk anda. I den styrka,
med hvilken han anföll allt konventionelt
måleri, skiljer han sig mycket från sina
kamrater, Delaroche, Ary Scheffer. I
motsats mot dem underordnade han
teckningen, som i synnerhet i hans mindre
dukar ibland är något patetisk, under
en stark färgverkan. Men trots det att
han var kolorist, var det i hans verk
alltid ämnet, som framkallat färgen och
ej tvärtom. Realist var han aldrig, han
såg verkligheten mera pittoresk, än hvad
den var, och skildrade den helst i en
slags teaterbelysning med skarpa,
effektfulla motsatser. Men dramatisk liffull
var hans framställning, de ämnen, han
valde, ofta upprörande, hårresande, hans
teknik präglad på en gång af kraft och
af en obändig lidelse. Typisk för vår
tids sträfvan var Delacroix genom sina
väldiga ansatser, sin nervösa oro, sitt
hängifna arbete, sin känsla af hur litet
förmågan svarade mot uppsåtet, till och
med hos honom, som fullkomligt
beherskade sina uttrycksmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
