Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forssberg, Johan Rudolf Ferdinand - Forssell, Kristian Didrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
humor gjorde honom äfven lämplig att
utföra komiska roller, och den, som sett
Forssberg t. ex. såsom husdrängen
Sebastian i "Rocchus Pumpernickel" eller
fanjunkaren i "Det borttappade fåret",
minnes dessa tillfällen såsom
högtidsstunder af harmlös munterhet. Sin egentliga
betydelse hade emellertid Forsberg, då
han besteg den högre koturnen, och med
honom försvann från svenska
skådebanan den siste bäraren af Monvel’ska
traditionen. Rudolf Forssberg var en
bildad man och högt aktad såsom enskild
person. Han afled i Upsala den 2 juli
1879.
Forssell, Kristian Didrik,
kopparstickare, föddes i Skåne den 22 april
1777. Under första början på
konstnärsbanan leddes undervisningen af en
närboende prestman, af hvilken han lärde
rita och äfven erhöll någon kunskap i
graveringskonsten. Hans afgjorda anlag
för konsten uppmuntrades af familjen
Sparre på Kulla-Gunnarstorp, och
omsider blef han af sin fader 1791 skickad
till Holland, till brödraförsamlingens skola
i Zeist, der han bland annat äfven fick
inhemta guldsmedsyrket. År 1794
tjenstgjorde F. som tolk hos general
Pichegru, hvarefter han ingick i lära hos en
kopparstickare i Amsterdam. Under
mycket knappa lefnadsvilkor tillbragte han
här några år, då han delvis egnade sin
tid åt koppargravyr, och äfven delvis
arbetade på förfärdigandet af sigill.
Genom det sigill som han utarbetade åt
staden Amsterdam fäste han dåvarande
konungens i Holland, Louis Bonapartes,
uppmärksamhet vid sig, och genom
dennes inflytande bereddes honom äfven ett
årligt understöd, med åliggande att i
Paris studera koppargravyren. År 1806
blef derpå F. lärjunge af den berömde
gravören Bervic. Snart riktades
uppmärksamheten på honom genom hans
originalkomposition för öfversättningen
af Dantes "Helvete" och det mästerligt
graverade porträttet af "Fénelon", som
han 1808 fullbordade. Vid denna tid fick
han öfverinseendet öfver graveringen af
de planscher som hörde till den så
kallade Egyptiska kommissionens stora
arbete öfver Egypten, ett vidlyftigt verk
som länge fortgick. Efter slaget vid
Paris (1814) deltog F. i stadens försvar,
hvarför han som minne erhöll
"Décoration de la fleur de lis", och är han
troligen den ende svensk, som erhållit denna
utmärkelse. Vid denna tid greps han
af hemlängtan; han hade då nyligen
utfört de förträffliga porträtten af Ducis
och Ludvig XVIII samma år. Nu
erhöll han de mest lockande anbud från
Tyskland och Nord-Amerika. Samtidigt
anlände ett dylikt från kronprinsen Karl
Johan, hvilket han antog (1816). F.
kallades 1817 till ledamot af
Konstakademien och blef snart derefter vice
professor för teckningen. Han utställde 1818
bl. a. en kopia i sepia af Gérard’s
porträtt af Karl Johan, hvilket arbete så
behagade denne, att han fick beställning
på dess graverande; och konungen
tecknade sig för 400 ex. Denna allmänt
spridda gravyr blef dock först färdig
1823. Den väckte ett betydande
uppseende i Sverige och utgör en af de
yppersta, som någon svensk konstnär utfört.
Bland F:s lärjungar i Stockholm, hvilka
alla gjort sin mästare heder, må nämnas:
Johan Cardon, Billmark, Maria Bohl och
Holmbergsson. Det var delvis dessa
lärjungar, som utförde det stora verk, som
F. 1823 begynte, samt på tolf år
fullbordade : "Ett år i Sverige", med kopparstick
efter J. G. Sandbergs teckningar och
med text af A. A. Grafström (1827—1835).
Af detsamma utkom 1836 en fransk
bearbetning ("Une Année en Suéde"), med
samma planscher. F. öfvervakade detta
arbete och lade sjelf handen vid dess
fulländande. Vid samma tid utförde han
derjemte flere sjelfständiga blad, bl. a.
Tegnérs och de Geer’s porträtt. Bland
hans öfriga arbeten må nämnas:
"Camoëns", efter Gérard och Desenne,
"Pestalozzi", efter m:selle Rath (1814),
"Rosenstein" efter Sergel (1838), Petrus
efter Moritz och Magdalena efter
Pieneman. Derjemte utförde han en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>