Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrikson, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
realism, som några funno oförskräckt,
andra oförskämd, men han hade icke
haft någon egentlig teaterskola-att tillgå
och detta var onekligen en brist, från
hvars följder han kanske aldrig lyckats
frigöra sig, men som i synnerhet i
början af hans teatertid var honom till ej
ringa hinder. Innan han nådde ett
fullgodt konstnärskap måste han underkasta
sig många års ihärdiga ansträngningar
och sträfsamma studier.
Kort före F-.s uppträdande hade den
franska spellistan och i synnerhet de
nyare franska salongs- och
konversationsstyckena samt sceniska
framställningar ur nutidslifvet börjat intaga ett
framstående rum på den Kgl. svenska
teatern, som då styrdes af friherre Eugene
von Stedingk. Detta märktes ännu mera
sedan Mindre teatern, n. v. Dramatiska
scenen, förenats med den förut varande
kungliga. Det var just för en sådan
spellista som Grustaf Fredrik son visade
sig i hög grad lämplig. Från
sällskapslifvet medförde han en tidigt förvärfvad
verlds- och salongsvana och öfverförda
till teatertiljorna en naturlig "elegans",
hvilken på scenen icke yttrade sig hos
honom på annat sätt än i enskilda
sällskap. Detta gäller i synnerhet
deltagandet i dialogen. F. var visserligen icke
den ende, som från lifvet till
skådebanan öfverflyttade en på den senare förut
föga eller intet känd realism — det var
hela den då unga tidens kraftiga
invändning mot ett framställningssätt som
föråldrats, emedan det förlorat fäste i
verkligheten — och äfven andra skådespelare
voro sådana realister, men ingen af dem.
gick kanske så långt och tog saken med
så enkel’ naturlighet, som F., hvilken
gjorde dialogen till verklig konversation.
Han vann ej heller obetingadt bifall,
förtjenade det kanske icke genast; men
många konstvänner fröjdade sig åt hans
framträdande och förutsade för honom
en vacker framtid. Förutsägelsen har
gått i fullbordan.
När frih. von Stedingk lemnade
direk-törskapet, hade F. hunnit ett godt stycke
i sin sceniska utbildning, men det var
dock i synnerhet under det. närmast
derpå följande årtiondet, som han gjorde
de betydligaste framstegen som
karak-tersskådespelare. De som i det
längsta-icke ville tro, att han kunde lyckas i
andra roller än "unge elegantes", något
som ansågs såsom hans egentliga
"specialitet", nödgades dock, efter att hafva
sett honom i Sardous "FamiljenBenoiton",
erkänna, att hans förmåga i det komiska
vore både kraftig och färgrik. I
"Hertig Job" öfverraskade han många genom
lyckad framställning af djup och varm
känsla. F. är en konstnär som vill tränga
till botten med den karakter han skall
framställa och han har med framgång
löst mer än en svår uppgift. Ett
mycket stort antal roller, omkring 200, som
han utfört på Stockholms Kgl. scen, bär
vittnesbörd både om hans förmåga af
mycket olika karakteres individualisering
och om en ofta ganska fin utprägling af
skiftningar som ligga nära hvarandra.
Teatervännen, som haft tillfälle att
under ett par årtionden följa F:s sceniska
verksamhet, skall alltid erinra sig hans
Karl den sjunde i "Orleanska jungfrun",
Kizzio och Darnley, hvilka båda roller i
Björnsons "Maria Stuart i Skottland" han
på olika tider utfört, Erik den trettonde
i "Drottning Filippa", Göran Persson i
"En krona", Amaury i "Rolands dotter",
Eysoor i "Allt för fosterlandet",
Bolingbroke i "Ett glas vatten", Mercutio i
"Romeo och Julia", Rodolphe i "Hedern
och penningen", Favrolle i "Dora", Karl
den femte i "Drottning Margaretas
sagor", Helmer i "Ett dockhem", Gaston i
"Klädeshandlaren och hans måg", Merzon
i "Fru Caverlet" samt de så olika
karakterer han åskådliggjort i en mängd
nyare stycken, såsom i "Bertha Malm",
"Surrogat", "Furstinnan Gogol", "Daniel
Rochat", "Dömd" m. fl.
Äfven som regissör] och ledare af en
teaters föreställningar har F. visat sig
kunna motsvara ganska stora anspråk.
Efter att hafva användt en del af
spelåret 1877-1878 på gästspel i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
