Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fägerplan, Axel Johan - Förster, Ernst Joachim - Gade, Ludvig Harald - Galeotti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följde kallelse till agréé. Såsom
historiemålare blef F, föga fruktbar; deremot
egnade han sig flitigt åt porträttering,
i hvilken han i synnerhet bildade sig
-efter Krafft. Med sina bästa arbeten
kan han anses intaga en jemförelsevis
aktningsvärd ståndpunk, i synnerhet
genom teckningens finhet och en viss
ädelhet i uttrycket, hvaremot hans färg är
mindre framstående. Under sina senare
år sysselsatte han sig med renovering
och kopiering af äldre målningar, i
hvilket senare fall han var särdeles utmärkt.
F. dog i Stockholm 1865.
Förster, Ernst Joachim, tysk
konstskriftställare samt historie- och
porträttmålare, född 1800, egnade sig till en början
åt lärda studier; senare förde honom
böjelse och talang till konstens utöfning, som
han först lärde i Berlin under Wilh. v.
Schadow, sedan i Dresden och från 1823
som Cornelii lärjunge i Munchen.
Härefter utförde han som biträde till Karl
Hermann en del af teologiens freskobild
i aulan i universitetshuset i Bonn och
deltog i Munchen vid freskomålningarne
i Hofgartens arkader, der han målade
<len första taflan, tyska härens befrielse
genom Otto von Wittelsbach. Sedermera
vände han sig åter till literära arbeten,
deri han sysselsatte sig med sin svärfars,
Jean Paul Fr. Richters lif, verk och
qvar-låtenskap. Få beställning af dåvarande
kronprinsen Max af Bayern utförde han
en samling af ritningar efter
gammalitalienska mästare, hvarigenom han ännu
mer drogs till en konstskriftställares
verksamhet. Han skref de mycket värderade
"Beiträge zur neuern Kunstgeschichte"
(Leipzig 1835), för hvilka han af
Tubin-géns universitet erhöll filosofie
doktors hedersdiplom. Återfinnandet (1837)
och utgifvandet (1841) af
väggmålningarne i kapellet San Giorgio i Padua
(af Altichiero) inbragte honom af
konungen af Preussen den stora guldmedaljen
för konst och vetenskap. Efter hans
spirituel "Briefe iiber Malerei in Bezug
auf die Gemäldesammlungen in Berlin,
Dresden, Munchen" etc. (1838) följde
vidare: "Geschichte der deutschen Kunst"
(Leipzig 1851—60, 5 band); praktverket
"Denkmale deutscher Baukunst,
Bild-nerei und Malerei" med 600 taflor
(dersammastädes 1853—69, 12 band); Rafaels
biografi (1867—69, 2 band), Cornelius’
biografi (1874, 2 band) och hans ännu
ofullbordade arbeten "Geschichte
derita-lienischen Kunst" (1869 o. f), som ock
"Denkmale italienischer Malerein (1870
o. f). Han är bosatt i Munchen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
