Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hebert, Antoine Auguste Ernest - Heckmann, Georg Julius Robert - Hedin, Sven Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skolans (Leopold Roberts) sätt att se det
italienska folklifvet, men han breder
deröfver sin egen melankoliska uppfattning,
något pinsamt, sjukligt och tryckande,
hvilket äfven tagit uttryck i,hans taflors
grågula färg. I småbilder, nymfer och
dylika framställningar, kommer ibland
hans framstående förmåga af mjuk
modellering och af mild kolorit till dess fulla
rätt, bättre än i hans större dukar, för
hvilkas ämnen den tungsinta
behandlingen ej alltid är på sin plats. Hebert står
på gränsen mellan den äldre idealismen
och den moderna realistiska riktningen.
Luxembourgmuseet eger af hans hand
" Judaskyssen" (1853) och "Qvinnorna på
Cervara" (1859). Hebert är ännu verksam
och utställer årligen flere porträtt, oftast
damer och barn, äfven dessa korrekt och
finkänsligt målade och med ett förnämt,
något sjukligt behag. Som religiös
målare är han minst på sin plats.
Hans son, George (född 1847j, är äfven
genre- och porträttmålare och sin faders
lärjunge. Han har målat religiösa
scener, porträtt och bilder från Ungern och
Orienten.
Heckmann, Georg Julius Robert, en
af vår tids finaste violinvirtuoser, född i
Mannheim den 3 november 1848. Hans
fader, en aktad lärare och anförare för
sångföreningen i Mannheim, gaf honom
på piano den första undervisningen i
musik, hvarefter violinstudierna började
under ledning af Jean Becker samt
fortsattes för Naret-Koning. Redan vid 14 års
ålder blef han medlem af Mannheims
hofkapell. Sina studier i komposition gjorde
han hos Vincenz Lachner, och för.Max
Bruch i pianospelning. Med understöd
af storhertigen af Baden blef han 1865
elev vid konservatoriet i Leipzig samt
fortsatte med stor ifver sina öfningar hos
David, Hauptmann med flere, och blef
derefter anstäld som konsertmästare vid
musikföreningen "Euterpe" i Leipzig. Sina
sommarferier använde han till studieresor
och kom 1869 till Paris, der han hos Alard
och Leonard gjorde bekantskap med den
franska skolan, samt 1870 till Berlin, der
Joachim var hans lärare. Han gjorde
derefter konsertresor, under hvilka han
förvärfvade sig ett erkändt och aktadt
konstnärsnamn, icke minst genom att göra
nyare violinkompositioner bekanta, som
till exempel Bruchs och Svendsens
konserter, utan äfven genom sin stora
verksamhet på kammarmusikens område. —
Sedan 1872 är han i Köln ans£ald som
konsertmästare, soloviolinist och
hufvudman för en berömd violinqvartett. Han
gästade Stockholm 1875 och 1881, samt
gjorde derunder bekanskap med de
nordiska komponisternas arbeten, och att
Berwalds, Normans, Griegs och
Svendsens kammarmusikverk nu äro kända i
Tyskland, dertill har i väsentlig mån
Heckmann bidragit.
Hans spel utmärker sig genom
noblaste och vackraste ton, och man finner
här en verklig musiker som icke allenast
noga genomtänkt den komposition han
föredrager, utan äfven uppfattat alla dess
skönheter, och återgifver dem på det
mest musikaliska sätt. — Sedan 1873
är han gift med Marie Hartwig, en
framstående pianist, elev af
Moscheles.
Hedin, Sven Anders, svensk
skådespelare, född i Stockholm den 7 novem-’
ber 1822; student i Upsala 1840, egnade
sig först åt förstudier till läkarebanan,
på hvilken hans farfar, arkiater Sven
Anders Hedin, intagit ett framstående rum,
men ändrade snart åsigt om lefnadsyrke
och läste på kameralexamen. Under
denna sysselsättning hade han tid öfver
för studentårens glada förlustelser och
spelade komedi med stor framgång på
Stockholms nationsal i Upsala. En gång,
hösten 1843, gafs en sådan föreställning
på teatern i nämde stad, då hela
studentkåren der anordnat ett musikaliskt och
dramatiskt spektakel till förmån för
Johan Nybom. Sven eller som han redan
då allmänt kallades Svante Hedin
uppträdde i ett litet tilllällighetsstycke,
"Namnsdags-maskeraden eller min
morbror proselyt", vådevill i två taflor, som
hade till författare flere studenter i bo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
