Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hédouin, Edmond - Hegedüs, Lajos - Heiberg, Johanne Luise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hédouin, Edmond, fransk
landskapsmålare och etsare; född 1819 i Boulogne
sur Mer, lärjunge af Célestin Nanteuil
och Delaroche, men egnade sig icke åt
deras fack, utan, liksom Laugée, Breton
och Millet, åt det af landtfolkets arbete
upplifvade landskapet, som han behandlar
med stor naturlighet. Särdeles lyckade
äro i synnerhet scener från Spanien, hvars
natur och menniskor han förstår att skildra
mycket troget. Nyligen började han
äfven etsa och bar lemnat fem sorgfälligt
utarbetade blad efter Bidas’ teckningar I
till evangelierna, titelblad till Ruth’s bok
efter Bida, sex blad till. en upplaga
af "Sentimental journey" af Sterne,
m. m.
Hegedüs, Lajos. Ungersk skådespelare.
Född 1818 i Kisujszállás, var han student
i Debreczin, då han 1836 slöt sig till ett
framstående skådespelaresällskap,
hvarest han snart förvärfvade sig ett rykte,
som föranledde hans anställning vid
nationalteatern i Buda-Pest, der han firade
triumfer vid sidan af Egressy, Rözsa
La-borfalvy-Jökai m. fl. Då efter
revolutionen 1849 den ungerska nationalteatern låg
i ruiner och dess personal var skingrad,
stälde sig Hegedus i spetsen för ett
landsortssällskap, som på 1850-talet gälde som
det förnämsta i Ungern. Han har äfven
förvärfvat sig ett ansedt namn såsom
dramatisk författare och öfversättare. Af
hans flere arbeten gälla
4-aktersskådespe-len’ "Rozsa királyné" (Rosendrottningen)
och "Bibor es gyász" (’Purpur och sorg)
som de förnämsta. Hans maka, född
Lina Bodenberg och dotter af en
husarofficer, var ock en mycket framstående
scenisk artist. Hon dog 1859 vid endast
22 års ålder, ’och hennes make föll af
sorg- i’ett djupt svårmod, som gjorde,
att han ej mer förmådde beträda tiljan
och hvarur döden redan året derpå, 1860,
befriade honom.
Heiberg, Johanne Luise, född
Pætges, dansk skådespelerska, född i
Köpenhamn den 22 nov. 1812, blef i sitt åttonde
år antagen som elev i k. teaterns’
dansskola, der hon snart gjorde sig bemärkt
genom sin framstående begåfning, och
redan den 14 maj 1823, alltså icke mer
än 10V2* är gammal, fick hon beträda
scenen i det reciterande skådespelet
såsom Giovanni i Oehlenschlägers sorgespel
"Correggio". Som dansös hade hon sin
debut den 23 jan. 1824, i det hon utförde
en af hufvudrollerna i barnballetten "Bj
ergböndernes born og speilet" och utmärkte
sig så, att under den påföljande säsongen
komponerades för henne flere solopartier
i nya dansdivertissement. Under år 1826
uppträdde hon vid ett par
aftonunderhållningar, och hennes talang för
deklamation lade sig sålunda i dagen i
Ca-stellis dikt "Lob der Thränen" och
senare i Poul Möllers dialog "Hans og
Trine",1 att denne sistnämde gaf skalden
J. L. Heiberg idéen till den bekanta
vådevillen "Aprilsnarrene", hvari den unga
Jomfru Éætges den 22 april 1826 ryckte
hela publiken med sig som Trine Rar.
Från detta ögonblick öfvergaf hon
fullständigt den koreografisk konsten för
att uteslutande egna sig åt skådespelet,
Heiberg skref roller för henne i "De
uad-skillelige" och "Et eventyr i Rosenborg
have"; under stort bifall spelade hon
sedermera titelrollen i "Preciösa", Agnete
i "Elverhöi" och Julia i "Romeo och Julia",
blef redan 1829 utnämd till kunglig
skådespelerska vid k. teatern och lyste året
derefter genom sin gripande
framställning af Fenelias mimiska roll i "Den
stumma i Portici". Ar 1831 ingick hon
äktenskap med skalden, professorn,
sedermera etatsrådet Johan Ludvig
Heiberg, som hade bidragit så väsentligt till
att utveckla hennes ovanligt rika anlag,
och var från detta år teaterns mest
framstående konstnärinna. Hennes repertoar,
som omfattar inemot 300 roller, var icke
inskränkt till något visst fack, utan har
så att säga innefattat alla möjliga
partier. Hon har spelat den unga lifsglada
flickan och de kraftigaste tragiska roller,
hon har medverkat i vådevillen,
sångspelet, karakterskomedien och dramat, och
öfver allt var hon lika stor, i det hennes
väidiga skaparkraft, hennes säkra blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
