Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jörgensen, Jomfru Nicoline Thomasine Henriette - Jörgensen, Kristian - Kaiser, Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes vigtigaste, roller kunna nämnas
drottning Bera i "Hagbart och Signe",
drottning Elisabeth i "Maria Stuart", lady
Macbeth, Eagnhild i "Drottning
Margareta", lady Sneerwell i "Sqvallerskolan",
fröken Trumfmeier i "Aprilnarrene" och
Greta i "Kjærlighed uden Strömper".
Hon uppträdde sista gången d. 26 juni
1845 som David skolmästares Else i
"Bar-selstuen" och tog afsked för att icke
öfverlefva sig sjelf på scenen. Hon dog
d. 17 nov. 1847.
Jörgensen, Kristian, norsk-dansk
skådespelare, född i Köpenhamn 1812, blef
helt ung antagen som elev vid k. teatern
i Köpenhamn, men då han icke der
lyckades få några betydligare roller, reste
han snart till Norge, der han först
spelade på Strömbergska teatern, och efter
dennas brand och flyttning till "det
dramatiske Selskab" uppträdde han här, tills
Kristianiateatern öppnades 1837. Denna
den norska nationalteatern tillhörde han
derefter oafbrutet till 1863, då han måste
draga sig tillbaka på grund af sjukdom.
Han dog 1874. Jörgensen var länge en
af Kristianiateatern s hufvud pelare. I sin
ungdom spelade han med ganska stor
lycka älskareroller, men det var dock
först genom öfvertagandet af de stora
hjelte- och karaktersrollerna i den tidens
repertoar, som han vann ett stort namn.
I besittning af den tradition och teknik,
som voro rådande vid den då så högt
stående danska teatern, förenade han
dermed ett godt teateryttre, en för de stora
romantisk-deklamatoriska uppgifterna väl
egnad, kraftig och klangfull organ,
likasom han äfven egde mycken intelligens
och aplomb. Hans Hakon Jarl i
Oehlenschlägers tragedi kan nämnas såsom
särdeles betecknande för hans bästa konst.
Men äfven i karaktersdramat, i den då
förherskande Scribeska komedien samt i
lustspel och vådevillfigurer uppträdde han
med mycken lycka, ja, till och med i
operor kunde han med sin goda sångröst
ofta användas. Den tidens
teaterförhållanden kräfde också en sådan allsidighet
i motats- till vår tids utbildande af
specialister. Hela hans stil och sätt att spela
bar naturligtvis prägeln af den tidens
skola och repertoar, i hvilken en särde^
les stor vigt lades på "aplomb och
rondeur", men det torde kunna sägas, att J.
var en representant för sin tids bästa konst
och står som en af Kristianiateaterns
mest framstående namn. Under en lång
följd af år var han teaterns sceniske
instruktör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
