Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlsohn, Anna Margareta - Karsten, Kristoffer Kristian - Kaulbach, Friedrich - Kaulbach, Friedrich August - Kaulbach, Herrmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stjerna", Jemmy och Mathilda i "Vilhelm
Tell", "Marcellina i "Fidelio", Philine i
"Mignon", Benito i "Spanska studenter",
Elvira i "Den stumma", Ines i
"Afrikanskan" samt derjemte åtskilliga mindre
partier. Fröken K. har en klar och ren
samt välklingande stämma, hvars
klangfärg gör henne synnerligen lämplig för
sådana roller som Siebel, Cherubin,
Jemmy o, d.
Karsten, Kristoffer Kristian, svensk
operasångare. Född 1756 i Ystad af
borgarefamilj, väckte han redan som barn
uppmärksamhet för sina musikaliska
anlag, dem han på drottning Lovisa Ulri-*
kas bekostnad fick vidare utveckla. Ar
1776 debuterade han på k. operan i
Stockholm, hvarefter han en tid fortsatte sina
konststudier i utlandet. Hemkommen,
blef hans första större roll Bore i
prologen till Naumanns opera "Amphion".
Från denna stund var han en af sin tids
stödjepelare på vår sångscen, der hans
lysande konstnärsbana först slöts den 6
november 1821, då han utförde Oedips
parti i "Oedip i Athen". På konserter
uppträdde han äfven senare flere gånger.
Tillika med den härliga rösten hade
naturen begåfvat honom med en sällsynt
ståtlig gestalt. Han var dessutom en
man med fin bildning. Som hans allra
förnämsta roll nämnes Kristiern i operan
"Gustaf Yasa". Om hans rösts styrka
kan man — heter det i kormästaren
Wikströms "Svenska teaterminnen" — döma,
då han hördes i hela salongen, när han
i första akten af sistnämda opera sjöng
sin aria ifrån tronen ofvan om fjerde
kulissen ifrån rampen. — Han dog å
Drottningholm den 7 augusti 1827. Gift med
Maria Stebnowska från Polen, hade han
döttrarna Sofia (hvars make var
balettmästaren Philippo Taglioni och dottern
den verldsbekanta dansösen Marie Tag-1
lioni) samt Elisabeth Charlotta, skicklig
målarinna och gift med en rysk general
Kachanoff.
Kaulbach, 1) Friedrich,
porträttmålare, född i Arolsen 1822, utbildade sig
från 1839 i sin farbroders Wilhelm v. K:s
atelier i Munchen, stannade der till 1845
och besökte sedan Italien. Efter
återkomsten till Munchen var hans första
större tafla den ihjelslagne Abel funnen
af sina föräldrar, hvarefter han för det
dervarande Maxemilianeum målade Karl
den stores kröning. Senare erhöll han
kallelse till Hannover som hofmålare, der
han började en rad porträtter af furstliga
personer, hvilka genom sin anslående
likhet och fina utförande väckte stort
uppseende t. ex. den hannoverska
konungafamiljen, kejsarinnan af Österrike m. fl.
Mest lyckade äro hans
fruntimmersporträtt.
2) Friedrich August, genre- och
porträttmålare, den förres son, född i
Hannover d; 2 Juni 1850, utbildad i
Munchen, målade icke blott förträffliga
porträtt, i hvilka han påminner om Hans
Holbein, t. ex det om djup sinnrik
uppfattning vittnande qvinnopoträttet (1877
i Dusseldorf), likaså porträttet af en
moder med sin gosse i fornåldrig
färgstämning (1879) samt det från
Berlinerutställningen 1880 bekanta porträttet, utan
äfven genrebilder utförda med varm känsla
t. ex. "Modersglädje", "Lutspelerskan",
"Drömmeri", "Promenaden", den
förtjusande poesirika "Majdagen" (inköpt för
museet i Dresden).
3) Herrmann, historisk
genremålare, född i Munchen d. 26 juli 1846,.
son till Wilhelm v. K., egnade sig först
åt lärda studier och besökte det
dervarande universitetet, men hängaf sig sedan
åt målarkonsten och blef Karl v. Pilatys
elev. Senare besökte han Italien. Hans
taflor äro behandlade med lysande
konstfärdighet och isynnerhet äro de
förträffliga i detaljen, hvars ytterst noggranna
utarbetning dock stundom hindrar
motivet för framställningarna att fullt
framträda, t. ex. Ludvig den XI och hans
barberare Olivier le Dain i Péronne(1869),
de i kostymer ypperligt målade
skriftebarnen (1871), Hans och Greta (efter Grims
saga), ur det förlofvade landet (1874)
samt de såväl genom innerligheten i
uppfinningen som genom konstfärdigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
