Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kontski, Anton von - Kontski, Appolinary von - Krafft, Frederik Carl Julius - Krafft, Johan August - Krafft, Per d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till London 1867, der han slog sig ner
som pianolärare. Hans spel likasom hans
tonsättningar äro glänsande och
beräknade på en hög grad af teknisk
färdighet, men sakna konstnärligt djup. Han
liar offentliggjort en mängd fantasier,
solopjeser, etyder o. s. v. för piano; den
berömdaste bland dem är den s. k. heroiska
kaprisen "Lejonets uppvaknande" (Le
reveil du lion), som gjort sin rund
genom snart sagdt hela verlden, på alla
pianon och genom alla orkestrar.
2) Appolinary von, violinist, den
föregåendes broder, föddes 1825 i
Warschau. Han räknas för en af nyaste
tidens mest glänsande violinvirtuoser,
närmast jemförlig med Paganini. Hans
förste lärare var hans äldste broder Karl,
-och redan vid fyra års ålder lät han till
allmän förvåning höra sig med konserter
af Eode och andre mästare. 1837.
uppträdde han för första gången tillsammans
med sina syskon i Paris, under stormande
bifall. Paganini tog honom till sin
lärjunge samt testamenterade honom sin
violin och sina violinkompositioner. Äfven
i Tyskland väckte K. ett stort uppseende.
1853—61 uppehöll han sig i S:t
Petersburg, reste derpå till sin födelsestad
Warschau, der han grundade ett
musikkonservatorium, hvars direktör han
blef. Som tonsättare har han icke utöfvat
något inflytande på violinliteraturen.
Man har af honom några tekniskt svåra,
’men betydelselösa kapriser, masurkor och
andra salongsstycken. Han dog 1879.
Krafft, Frederik Carl Julius, dansk
arkitekturmålare, född i Köpenhamn d.
8 oktober 1823, död sammastädes d. 25
oktober 1854. 1849 köptes till den kgl.
tafvelsamlingen ett stort danskt skogs-1
parti, fint i form och ton samt af en
egendomlig poetisk uppfattning. Från 1851
—1853 uppehöll han sig i Italien med
akademiens stipendium.
Krafft, Johan August, utmärkt
genremålare, född i Altona d. 26 april 1798,
död i Born d. 29 dec. 1829, studerade
vid akademien i Köpenhamn från 1816
—1819, begaf sig sedan öfver Dresden
och München till Wien. Här stannade
han från 1823—1826 och drog derpå till
Born, der han noga slöt sig till den
danska konstnärskolonien. Ett af hans
hufvudverk, en karnavalsscen, finnes på
Thorvaldsens museum, det vitnar om en rik
och egendomligt älskvärd naturel och om
den finaste känsla för naturens former
och färger; han har sjelf utfört en
förträfflig radering derefter. Ben kungliga
tafvelsamlingen i Köpenhamn eger blott
en ofulländad tafla af honom, "Den gamle
tiggaren".
Krafft, Per (till skilnad från fadren
kallad d. y.), historie- och
porträttmålare, föddes i Stockholm 1777, son af
professorn, porträttmålaren Per Krafft (d. ä.)
och Maria Vilhelmina Ekebom. Bedan
som gosse fick han begynna sin
konst-närsbana och erhöll vid tio års ålder
(1787) sin första belöning vid
målarakademien. Här utbildade han sig nu
vidare och åtnjöt äfven handledning af
fadern, tills han år 1796 kunde i akademien
utställa flere originalporträtt samt kopior
efter äldre taflor. Snart derpå anträdde
han en utländsk studieresa, som
hufvudsakligen kom att omfatta Frankrike och
Italien, i hvilket senare land han lär
vistats 1800 och 1801. I Paris blef han elev
af David, den ende svensk som kunnat
berömma sig af att hafva varit den store
mästarens lärjunge; och enligt samtida
intyg, och efter hvad hans senare arbeten
utvisa, drog han god nytta af dennes
lärdomar. År 1801 kallades han af
målarakademien i Stockholm till agréé, snart
derpå erhöll han ett offentligt
resestipendium. Ar 1805 kallades han till ledamot
af akademien och hemkom, enligt
uppgift, samma år. ’ISTu blef K. temligen snart
anlitad som porträttör. Hans korrekta
och af den franske mästarens adel
präglade teckning, hans ovanliga förmåga att
träffa likheten, hans lugna, mogna färg
bildade en bestämd och alls ej
ovälkommen kontrast till den då så uppburne
Bredas manér, och det var äfven klart att
representanten af en ny riktning inom det
alltid i Sverge vördade franska måleriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
