Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauréus, Alexander - Laurin, Maria Albertina - Lauska, Franz Seraphinus - Lauterbach, Johann Christopher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemvandrande Bacchikund, som kryssar
hem; och allt har han sett, öfverallt har
han aflockat ämnet både dess måleriska
och dess hemska eller komiska sidor.
Denna lifliga alstring, som öfvefflyglat
konstnären, innan hans teknik vunnit
sin fulla mognad, innebar dock en fara,
den att fångas i maner, från hvilken han
lyckligt räddades, då han 1817 tillträdde
en resepension, som han i april 1816 fått
sig tillagd. Nu styrdes kosan öfver
Tyskland till Paris, der han länge uppehöll sig
och studerade för Hersent, samt sedan
till Rom, som blef baus egentliga studie- i
ort. Och här, der ett rörligt pittoreskt
folklif och en härlig natur träffade hans
syn och själ, här slog L:s ande allt mer
ut, i solljus och frihet, här begynte han
måla genrer i dagsljus och interiörer
utan ljussken. Frukterna af hans
vistelse blefvo många och allt mognare,
och ej få af hans taflor vitnade om huru
han allt klarare och djerfvare fattade
lifvet i ögonsigte, medan på samma gång
hans teckning och färg förbätrades och I
blefvo anderikare. Tyvärr bröts hans
bana just då hon visade sig som mest
löftesrik. En feber ändade hans dagar
i Rom d. 21 okt. 1823. Hans nyare
arbeten hemsändes, och en särskild
utställning föranstaltades af så väl dem
som äldre taflor af hans hand, hvilken
utställning medförde ett lyckligt resultat
för hans i behof efterlemnade enka.
Af L:s taflor finnas många spridda på
skilda håll. Nationalmuseum eger några
från hans senaste skede, deribland ett par
förträffligt utförda röfvarescener. I
Helsingfors förvara universitetet och
konstföreningen många prof af hans tidigare
konst. I allt hvad L. skapat återfinner
man en rörlig, på det pittoreska riktad
’ande, som tillika har fantasien och
humorn i sin makt. Hans italienska
arbeten skilja sig genom ett synnerligt
vårdadt målningssätt och en rikare
sammansättning från hans tidigare.
Laurin, Maria Albertina,
operasångerska. Född 1858 i Stockholm.
Debuterade, efter idkade sångstudier för
friherrinnan Mina v. Stedingk samt vid
musikkonservatoriet för Gunther, å Nya
teatern i september 1881 som Silvia i
Mozarts "Teaterdirektören". Afgick från
denna teater vid vårterminens slut 1882,.
efter att bl. a. ha gifvit Fiametta i
"Boc-caccio" och Maritana i "Don Cæsar de,
Bazano". Öfvergick följande år till Stora,
teatern. Debuterade som Zerlina i "Don
Juan", Papagena i "Trollflöjten" samt
Zelida i "Konung för en dag". Vann
der anställning hösten 1883. Roller å
denna scen: Mercedes i "Carmen",
Zo-beide i "Muraren", Röse i "Postiljonen",
Emilie i "Målaren och modellerna",
Angelina i "Vattendragaren" m. fl.
Lauska, Franz Seraphinus, tysk
pianist och tonsättare, föddes 1764. Fadren
bestämde honom för den vetenskapliga
banan. Han fortsatte emellertid sina
pianostudier samt studerade komposition för
Albrechtsberger. På talrika konsertresor,
bland annat till Köpenhamn, väckte han
beundran både som virtuos och gedigen
tonsättare för sitt instrument. I Berlin
rönte han 1798 en så lysande framgång, att
han beslöt bosätta sig der. Här utvecklade
han jemväl en storartad verksamhet som
pianolärare, äfven vid hofvet. Meyerbeer
var en af hans lärjungar. Han dog 1825 i
Berlin. Hans spel utmärkte sig för en högt
drifven färdighet, en fin smak.och ädel
känsla. Hans tonsättningar —
kammarmusikverk, pianosaker, sånger — åtnjöto
på sin tid en sällsynt popularitet. Han
utgaf äfven en pianoskola. C. M. v.
Weber har tillegnat honom sin stora sonat
op. 39 (ass-dur). Hans hustru var en
framstående harpspelerska.
Lauterbach, Johann Christopher,
tysk violinist, född 1832 i Culmbach. Sina
-musikaliska studier bedref han till en
början vid sidan om de vetenskapliga, men
beslöt efter en tid att uteslutande egna sig åt
musiken. 1850 reste han till Bruxelles, der
han blef Bériots elev, samt studerade
musikens teori för Fetis. Efter att ha
eröfrat konservatoriets guldmedalj, erhöll
han förtroendet att vikariera som lärare
i Leonards klass. Han begaf sig nu, 1853,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
