Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liszt, Franz - Lithander, Carolina och Eva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teoretiska undervisningen erhöll han af
tonsättaren Raudhartinger, som gjorde
den unge L. b.ekant med sin vän Franz
Schubert. Det djupaste och varaktigaste
inflytandet på L. utöfvade dock
bekantskapen med Beethoven. Hans hänförelse
för den gamle mästaren var obegränsad
och han spelade med förkärlek dennes
arbeten. Redan efter ett års ifriga
studier kunde L. låta höra sig offentligen
i Wien och han väckte genast en sådan
entusiasm, som är få äldre konstnärer
förbehållen. "Vid denna och några snart
derpå följande konserter spelade den
13-årige pianisten Hummels då nyss skrifna
konserter i a öch h, samma tonsättares
septett, Moscheles’ variationer, Ries’
konserter och många af Czernys
kompositioner. Han improviserade derjemte öfver
af publiken gifna motiv på ett sätt, att
man trodde sig i underbarnet skåda en
ny Mozart.
Dessa konserter förskaffade L. äfven
medel till fortsättande af studierna.
Efter en lysande afskedskonsert i Pressburg
begaf han sig 1823 till Paris, hvars
konservatorium hägrade för hans inre blick.
I Paris erhöll han genast ett det mest
glänsande emottagande, men i
konservato-riet lyckades han ej vinna inträde.
Cherubini, dess dåvarande direktör, förhöll sig
nämligen kall och afvisande mot honom. Ej
ens de bästa rekommendationer förmådde
upptina den allvarlige direktören. Denne
åberopade sig på konservatoriets stadgar,
enligt hvilka utländingar ej kunna
erhålla inträde vid detsamma, och .ville
ej göra ett undantag härifrån för L.
Denna första motgång grep den unge
konstnären djupt.
Offentligheten blef nu L:s egentliga
högskola. L. gaf en konsert, som
elektriserade hela Paris, i följd hvaraf hans
fader beslöt att låta sonen pröfva sin lycka
äfven i England, hvilket skedde 1824 och
med framgång. Efter återkomsten från
England, slog L. sig åter ned i Paris
der han genast vann inträde i de
förnämsta familjer såsom lärare i pianospelning
och derigenom erhöll fast fot i
verldsstaden. Paganini, Chopin och Berlioz
utöfvade här stort inflytande på honom
och genom umgänget med dessa
utom-| ordentliga mästare i tonernas konst
utbildade han skilda sidor af sin
konstnärliga begåfning. Ända till slutet af
fyrtiotalet fortsatte L. emellertid sina
triumftåg genom Europa och efter sin
segerrika täflan med Thalberg ansågs han
med skäl vara verldens förnämste
pianovirtuos. 1849 antog L. platsen såsom
hofkapellmästare i Weimar, der han
stannade i 12 år. till 1861. De närmaste
9 åren tillbragte han i Rom, der han 1865
invigdes till abbé Att L. är öfverhopad
med ordnar och andra hedersbetygelser,
säger sig sjelft; sedan 1857 är han äfven
ledamot af Svenska Musikaliska
akade-demien. På de senaste tjugu åren har
han endast undantagsvis uppträdt
offentligen.
Om L:s verksamhet såsom tonsättare
är här ej platsen att orda.
Lithander, Carolina och Eva
(tvillingsystrar), konsertsångerskor och pianister,
föddes vid Carlberg d. 28 aug. 1807. Fadren
C. L. Lithander var lektor vid
krigsakademien på Carlberg och har gjort sig känd
som tonsättare. De begge systrarne
studerade piano för Passy, sång för Croelius.
Flere ledamöter af hofkapellet bidrogo att
bekosta deras musikbildning. 11 år
gamla gåfvo de sin första konsert i
Stockholm. Begåfvo sig derefter jemte fadren
på utländska konsertresor, hvarvid de
med framgång läto höra sig i Köpenhamn.
Hamburg och Berlin. I sistnämda stad
studerade de sång för lärarinnan vid k.
operan fru Schulze, f. Kilitzki. Här
erhöllo de fördelaktigt anbud att ingå vid
Königstädterteatern, hvilket anbud, i
anseende till moderns fördom mot det
sceniska yrket, afböjdes. Planen till en
längre konstresa omintetgjordes genom
Evas tilltagande sjuklighet, hvarför
familjen måste stanna flere år i Berlin.
Carolina fortsatte här sina musikstudier
och inhemtade många värdefulla råd och
lärdomar af Spontini Hon utnämdes till
hedersledamot af k. sångakademien i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
