Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljungdahl, Peter Natanael - Ljungdahl, Julius - Locher, Carl - Longfellow, Ernest W. - Lorck, Karl Julius Lorck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstnärligt hänseende, som gjorde
honom vördnadsvärd." Det skildras vidare,
huru de yngre kamraterna buro den
lame veteranen upp på teatern, på det
han skulle få se Fredrik Delands spel som
Konj ander. "Må den konst jag idkat
efter min bästa förmåga aldrig förblekna
i hvilken form hon än klädes af den
skiftande tiden! Jag har i qväll sett en
yngre förmåga utföra hvad jag anat...
Det är tid, att gubben aflägsnar sig från
skådeplatsen —" yttrade Ljungdahl
efter representationens slut. Knapt mer än
ett par månader derefter gick ock den
gamle bort; han afled i Norrköping den
22 mars 1851.
2) Julius, skådespelare. Son af
föregående, var han född 1827 och
ingick mycket tidigt vid teatern,
dertill föranledd lika mycket af böjelse
som af komiska anlag. I första half-,
ten af 1850-talet var han anstäld vid
Oscar Anderssons sällskap samt sedermera
vid flere af Stockholms sekundteatrar,
hvarjemte han ock uppträdde i landsor- j
ten. Senast var han, 1867—68, anstäld
vid Bodheska sällskapet. Hans komik
var af det lugna, torroliga slaget, som
just genom sin natursanning framlockar
det hjertligaste löjet, och han kunde
derför alltid när han uppträdde räkna på
en munter och tacksam publik. Som
Titus Brandstock i "Talismannen eller
de båda rödhårige", Stackerman i "En
gammal gosse", Pelun i Jolins "Tre
förälskade poliskonstaplar» samt framför
allt som Bark i farsen "Bark, Park och
Stark" — hvilken roll han endast i
Stockholm spelade omkring 100 gånger —
framstod han på egen sjelfständig botten
utan slafvisk efterbildning af någon
annan komiker. Hans sista roll var Olle
Melander i parodien "Kika Malena". Han
afled i Jönköping d. 7 maj 1867.
Locher, Carl, dansk marinmålare,
föddes i Flensborg den 21 november 1851.
Blef redan som gosse elev af. tekniska
skolan i Köpenhamn och studerade
sedan från 1872—74 på kungliga danska
konstakademien. Som utställare
debuterade han redan vid en ålder af nitton
år, men utan att vid det tillfället eller
vid närmast följande utställningar väcka
någon synnerlig uppmärksamhet. Hans
arbeten saknade prägeln af sjelfständigp
het och liknade än Fr. Sörensens än
Neumanns svagare alster. Men sedan han
studerat ett års tid utomlands, särskildt
i Paris, vann han 1878 icke ringa
erkännande för sin stora tafla
"Käddningsbå-ten lägger ut i rasande storm", motiv
från Skagen. 1878—79 uppehöll han sig
åter i Paris och studerade under Bonnat
samt vann från den tiden allt lifligare
allmänhetens ynnest. Till hans bästa
arbeten hör "Vinterdag vid Hornbeks
strand, som 1882 inköptes till
statsgalleriet samt "Bryggan vid Hornbek", 1883.
Dessa arbeten utmärka sig genom en
hög grad af friskhet och lif och vitna
äfven om solida naturstudier. En större
tafla af Locher tillhör muséet i Göteborg.
Longfellow, Ernest W., amerikansk
landskaps- och porträttmålare, född i
Cambridge (Massachusetts) 1845, son af
den kände författaren Henry "Wadsworth
L., har flere gånger besökt Europa,
studerade sin konst 1865—66 i Paris och
var under sommarmånaderna 1876 och
1877 Coutures elev i Villiers le Bel. I
Boston, der han för det mesta
uppehållit sig, utstälde han under senare åren
flera taflor, af hvilka hans landskap mest
förtjena att berömmas, t. ex. en kustbild
från Nahant (1871), vy från grefskapet
Essex (Massachusetts), gammal qvarn i
Manchester, italienska pinier. Nyligen
har han äfven väckt uppmärksamhet
genom några figurmålningar.
Lorck, Karl Julius Lorck, norsk
genremålare, är född i Trondhjem den
18 Maj 18-29, död i Kristiania den 28
oktober 1882. Sedan han några år
besökt krigsskolan i Kristiania, begaf han
sig till Dusseldorf för att idka
målarestudier under Tidemands ledning. Han
vann egentligen aldrig större
sjelfständighet men tillegnade sig rätt lyckligt
Tidemands riktning, som han aldrig
lemnade om ej för att en och annan gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
