Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löfgren, Erik Johan - Löfgren, Helène - Lönnroth, Arvid Fredrik - Löschhorn, Albert - Löwe, Johanna Sophie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han afled efter ett förnyadt slaganfall
i Åbo den 10 dec. 1884.
2) Helène, operettsångerska, född
i Gefle den 8 oktober 1855.
Debuterade som prins Orlofsky i
"Läderlappen" å Mindre teatern i jan. 1876. Bland
mera framstående roller å denna scen
må nämnas: Storhertiginnan af
Gerol-stein, Fatkiitza, Prins Methusalem, Lille
Hertigen, Donna Olympia i "Donna
Jua-nita", gumman i "Peder Rank", Rolando
i "De pratsjuke". Under spel året 1881—2
var fröken L. anstäld vid Tivoliteatern
i Kristiania, der hon rönte mycken
framgång i "Rosenkind", "Boccaccio"
(titelrollerna) samt "Martha" i Nancy.
Härefter öfvergick fröken L. till Nya teatern i
Stockholm och stannade der till
spelterminens slut 1884. Bland hennes roller å denna
scen må antecknas: Furstinnan i
"Lustiga kriget" och Palmatica i
"Tiggarstudenten". Sistnämda år reste hon till
Wien och studerade för professorskan
Dustmann-Meyer, i afsigt att stanna
utomlands vid någon operascen.
Lönnroth, Arvid Fredrik,
djurmålare, föddes i Göteborg den 27 aug. 1823,
son af majoren vid Göta artilleri Arvid
L. Han gick den militära vägen och
befordrades slutligen 1864 till kapten vid
Elfsborgs regemente, men tog sedan
afsked med värdighet af major i armén.
Hans tidigt utvecklade, anlag för konst
uppenbarade sig redan hos honom, när
han var kadett, och skaffades honom
understöd af konung Oscar I för att
studera vid konstakademien. 1856 fick han,
på bekostnad afd. v. kronprinsen och
några konstvänner i Göteborg, företaga
en studieresa till Dusseldorf, der han
hufvudsakligen handleddes af
Camphausen och från hvilken han återkom våren
1859. Ar 1862 erhöll han ett
resestipendium af konstakademien och besökte nu
företrädesvis gallerien i Berlin och Dres-^
den. Han fortfor sedan att utöfva sin
konst i hemlandet, och många af hans
taflor hafva spridts genom
konstföreningarna eller direkta inköp af enskilda.
Af hans taflor tillhöra två numera genom
Karl XV:s testamente svenska staten:
"Ridknekt förande hästar" samt
"Fogeljagt". Han har för öfrigt nästan
uteslutande framstält hästar och är temligen
korrekt tecknare, men brokig i färgen och
utan vidare djup. Han afled å Söder»
kulla vid Borås den 13 mars 1880.
Löschhorn, Albert, tysk pianist och
tonsättare, född i Berlin 1819. Blef 1837
Ludvig Bergers elev å piano. Dennes
utmärkta undervisning kunde han dock
icke längre begagna sig af, enär B. dog^
två år senare. Efter att med stor
framgång ha låtit höra sig å konserter som
pianist, dervid han utvecklade en glänsande
färdighet, egnade han sig i Berlin åt
pianoundervisning. Som tonsättare har han
ådagalagt stor produktivitet. Sålunda har
han riktat pianoliteraturen med mer än
140 instruktiva arbeten för piano, hvilka
åtnjuta högt anseende och äro anlitade
vid en mängd konservatorier och
musikinstitut.
Löwe, Johanna Sophie, tysk operasån
-I gerska, född 1815 i Oldenburg. Gjorde
sin första sceniska debut derstädes
1832 i en opera af Donizetti och intog
genast sitt auditorium genom sitt eldiga
föredrag, sin pietet och sin fina
uppfattning. 1836 företog hon sin första
konsertresa, som till en början gälde Berlin.
Som Isabella i "Robert" väckte hon här ett
så utomordentligt uppseende, att hon vann
anställning vid operascenen. Sedermera
företog hon konsertresor till Hannover,
Hamburg m. fl. tyska städer, derpå till
London, Paris och Italien. 1845
uppträdde hon i Berlin, men jonte der
endast föga bifall; då man ännu hade Jenny
Lind i friskt minne. 1848 gifte hon sig
med furst Fredrik af Liechtenstein och
afgick då för alltid från scenen. Med
ett synnerligen sympatiskt yttre
förenade hon en stämma af betydande omfång,
som företrädesvis egnade sig för
italienska koloraturpartier. Ehuru hennes
dramatiska begåfning helst lutade åt
subrett-facket, var hon likväl mäktig den seriösa
I stilen. Sålunda har hon jemväl gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
