Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malanotte, Adelaide - Malibran, Maria Felicitas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne att helt och hållet egna sig åt
konsten* der hon gjorde grundliga
sångstudier för utmärkte mästare och beträdde
scenen första gången 1806. i Yerona.
Uppträdde i Turin, Genua och Neapel m. fl.
städer med glänsande framgång. 1813
anstäld i Venedig beredde hon sig ett
stort rykte öfver hela Italien genom
Eo-siriis enkom för henne skrifna opera
"Tancred". I Venedig sjöng hon åter
1817, året derpå i Brescia. En
hjernfe-ber, som hon kort derefter ådrog sig
inverkade så menligt på hennes stämma,
att då hon 1821 åter lät. höra sig i
Bologna och Bergamo hon endast väckte
ett sorgligt medlidande hos publiken.
Derpå drog hon sig tillbaka, kunde
aldrig återvinna sin förlorade stämma
och dog 1832.
Malibran, Maria Felicitas, fransk
operasångerska, föddes 1808 i Paris.
Hennes fader var tenoren Manoel Garcia (se
d. o.) vid Italienska operan. Tre år
gammal kom hon till Italien och uppträdde
redan 1813 i Neapel i barnrollen i Paérs
"Agnese". Hennes egentliga
sångundervisning begynte 1823 i Paris under
fadrens ledning. Aret derpå uppträdde
hon första gången offentligt i Paris och
formligen hänförde publiken. Härpå finna
vi henne i England, der hon jemväl
skördade triumfer. Hon var nu redan en
europeiskt namnkunnig storhet. 1825 gifte
hon sig i New York med fransmannen
Malibran, som ansågs vara en förmögen
man, men strax derefter nödgades göra
bankrutt. Fru M. beträdde åter
skådebanan, och då hennes mans
fordringsegare nu ville lägga beslag på hennes
lön, uppkommo deraf sådana tvistigheter
makarne emellan, att till sist, dock först
flere år senare, en skilsmessa måste ega
rum. Hon återvände till Europa och
lät först höra sig i parisersalongerna,
derpå 1828 å Italienska operan med
utomordentlig framgång. Pastas glans började
nu förblekna. Henriette Sonntag såg
sig nödsakad dela sina engelska triumfer
med den nya rivalen. Begge hänförde de
pariserpubliken 1830, tills Sonntag trädde
tillbaka från scenen och M. ensam
entusiasmerade Frankrike och England. 1832
lade hon Italien för sina fötter, sjöng
följande år i London, der hon var
engagerad för fyratio föreställningar i
Drurylane-teatern, återvände derpå till Italien, som
emottog henne med öppna armar.
Alltsedan 1832 hade hon ett kärleksförhållande
med den belgiske violinvirtuosen Ch. de
Bériot, som dock först 1836 blef hennes
make, sedan hon ändtligen i laga form
blifvit skild från sin förre man. I april s. å.
råkade hon under en spatserridt i
London att falla från hästen och erhöll flere
kontusioner i hufvudet. I början befarade
man inga menliga följder, och hon gaf
flere konserter i Aachen. Men strax
derpå visade det sig att hjernan blifvit,
skadad. ’Den lefnadsfriska qvinnan
förlorade med ens all sin energi och
spänstighet. Emellertid begaf hon sig i sept.
till England, för att medverka vid den
musikfest, som under tre dagar skulle
ega rum i Manchester. Första dagen
gick allt förträffligt. Men på andra
dagen, midt under det hon höll på att
sjunga en duett med Caradori, sjönk hon
vanmäktig ned och måste föras till sin
bostad. Konvulsioner och en nervös
feber instäide sig, och nio dagar derefter,
den 23 sept. 1836, hade den endast
28-åriga sångerskan lemnat detta jordiska.
Hennes jordfästning egde rum med
mycken högtidlighet i Manchester. Ett
praktfullt monument vid Laeken invid Bruxelles
— upprest af Bériot — utvisar hennes sista
hviloplats.
M. var en högst sällsam konstföreteelse.
Hennes stämma egde hvarken tadellös
skönhet, ej heller var den särdeles frisk
eller sympatisk. Men den var i
besittning af en så fulländad färdighet, att man
för den glömde allt annat; men ännu
mera beundransvärd var den genialitet,
hvarmed hon förstod att foga den efter
de mest olikartade konststilar.
Hänförande i de tragiska momenten, var den
icke mindre intagande i det naiva,
skalkaktiga föredraget. Den energiska
passionen stod henne lika så väl till buds som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
