Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manet, Edouard - Mankell, Gustaf Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samlade taflor i sjelfva École des beaux arts’
lokal. Så hade smaken förändrat sig på
den tiden.
Manets beundrare anse honom som den
franska konstens representative målare i
vår tid, liksom Delacroix var det i
århundradets medelpunkt. Han sökte verka
genom kontrasten i färgerna och hans
sentens var: "Om också hvarje färg är
falsk, betyder mindre, blott de frambringa
en verkan som är sann."
Manet sökte i konsten skildra sin egen
tid och dess menniskor. Helst målade
han bilder ur det moderna lifvet, ofta
helt enkla motiv, framstälda i naturlig
storlek: en moder med sitt barn,
frukosterande par, skänkflickan bakom disken.
Bland hans taflor märkas
"Absintdrinka-i en" (1*860), "Tvätterskan" (1876), "Le bal
au Folies-Bergére" (på salongen 1882,
sistnämda duk mycket omtalad), samt
till en omvexling med de hvardagliga
motiven en framställning af kejsar
Maximilians af Mexiko afrättning.
Trots allt hvad man med fog kan
invända mot Manets och hans efterföljares
sätt att återge naturen, ha våra dagars
målare dock lärt sig åtskilligt af
impres-sionisterne, och dessas inflytande skönjes
välgörande hos de flesta af det yngre
konstnärsslägtet.
Manet var en förträfflig etsare och har
som sådan lemnat efter sig flera utmärkta
raderingar efter Tintoretto, Titian,
Velasquez samt äfven efter sina egna taflor,
Mankell, 1) Gustaf Adolf,
orgelspelare. M. föddes den 20 maj 1812 i Chri- i
stiansfel d i Slesvig, der hans fader var
orgelnist och musikdirektör vid
Brödraförsamlingens kyrka. Modern var
svenska och så väl Qustaf som hans sedan
hufvudsakligen som musikskriftställare
bekante broder Abraham valde i unga år
Sverige till sitt andra fosterland, der de
båda äfven förblefvo till sin död. Gustaf i
M. slog sig 1833 ned i Stockholm, der
han till en början försörjde sig med
enskild pianoundervisning. Ett par år
senare utnämdes han till orgelnist i S:t
Jakob och en kort tid derefter till
sånglärare i församlingens elementarskola.
Sedan M. redan 1841 invalts till ledamot
af Musikaliska akademien, utnämdes han
12 år senare till lärare i orgelspelning
vid akademiens läroverk; det är
företrädesvis i denna egenskap, han gjort
sitt namn värdigt, att ihågkommas af
efterverlden. M. företog 1862 en
utländsk resa för att taga kännedom om
de förnämsta orgelverken på kontinenten
samt invaldes 1866 till ledamot i den
komité, som tillsatts för att upprätta en
tabell, utvisande den till hvarje psalm
ur psalmboken företrädesvis passande
korálmelodien äfvensom dennas tonart.
M. afled den 23 mars 1880.
Dessa äro de väsentligaste konturerna
af M:s lefnadsbana, som ej var synnerligen
rik på skiftande tilldragelser, men.
deremot blifvit af ej ringa betydelse för vår
inhemska konst, särskildt på
orgelmusikens område. M. var en utmärkt
exe-kutör på sitt instrument, eller måhända
snarare improvisatör på detsamma, ty
på registrering och allt som
sammanhänger med den yttre effekten lade han
mindre an än på föredragets innehåll och
kärna. Det sades i detta hänseende
måhända ej utan grund, att M:s orgelspel
lockade ej få af de åhörare, som besökte
den kyrka, der han tjenstgjorde. Och
stundom hände det, att många af desse
qvarstannade långt efter gudstjenstens
slut för att njuta af den berömde
orgelnistens improvisationer. Ty ehuru han
äfven någon gång underhöll sin publik
med andra mästares verk, särskildt
Lemmens och Hesses i synnerhet helst med
Bachs fugor, lät han helst sin rika
fantasis källor flöda och fängslades sålunda
åhörarnes uppmärksamhet, ofta i timtal.
Äfven fugerade satser var M. i stånd att
improvisera. Rörande för öfrigt hans
kompositionstalang i denna genre
skrifver Abraham Mankell i sin musikhistora:
"Sällsporda äro nya betydligare
tonsätt-ningar för orgel. Med lätthet torde
endast den jemväl som orgelspelare ganska
utmärkte Gustaf Mankell skrifva fugerade
satser för jätteinstrumentet. Uppgiften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
