Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marstrand, Vilhelm Nikolai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de många förträffligt grupperade och i I
hög grad individuelt uppfattade
porträttfigurerna. Här var färgen särdeles fin
och harmonisk och ljuseffekten
beher-skad med en skicklighet, till hvilken man
ej sett motstycke under Marstrands
tidigare konst. Icke mindre lyckade i
tekniskt afseende voro de följande
genretaflorna "Druckne, som lemna källaren"
och »En auktionsscen», 1835 och 1836.
1836 styrde Marstrand för första
gången kosan söderut och begaf sig öfver
Tyskland och Schweiz till Italien. Den
första tiden han tillbragte i Eom målade
han icke, utan inskränkte sig till att
samla intryck och att stundom fästa dessa
på papperet i form af flyktiga utkast.
Senare målade och tecknade han der nere
en oändlig mängd skizzer och studier
och utförde äfven flera större taflor.
Bland dessa framstå som de märkligaste
"Utanför fängelset» och den figurrika
folklifstaflan "Antoniusfesten", utstälda
1838 och 1839, bägge vitnesbörd såväl
om konstnärens stora måleriska
dugtig-het som om hans mäktiga humor och
hela hans lifsuppfattnings sundhet. 1841
exponerades det tredje af hans mest
framstående arbeten. "Oktoberfesten i
Rom", hvilket inbragte konstnären
utställningsmedaljen och inköptes för den
Tborvaldsenska samlingen. Hvad som
här fört mästaren till arbetet är hans
entusiasm för söderns skönhetsrikedom
för all den härlighet i former och
rörelser, all den liniernas rytmik och den
känslans och uttryckets behag, som råder
der romare och romarinnor samlas till
festlig glädje. Af hans egendomliga
humoristiska lifsuppfattning bär det blott
i mindre grad en prägel.
Öfver Florenz reste Marstrand
sommaren 1840 till Munchen, der han stannade
ett år. Härifrån begaf han sig till
hemlandet och blef 1843 medlem af
akademien. Uppgiften var en "Scen från det
danska folklifvet", taflan Marstrands
första utmärkta behandling af ett Holbergskt
ämne: Erasmus Montanus i disput med
Per Degn. 1845 följde en ny behandling
af samma motiv och den värdefulla
»Bar-selstuen". Bägge dessa taflor fingo en
plats i den kungliga samlingen. 1852
exponerades "Den politiske.Kandestöber"v
som nu tillhör galleriet i Hamburg. 1859*
»Räddningsscen vid det lyckliga
skeppsbrottet". Utom i dessa betydande
alster framstälde mästaren äfven i en
mängd mindre arbeten Holbergska
scener, alltid med den bredaste qvickhet,
den djupaste karakteristik och den
innerligaste uppfattning af skaldens anda
och stil.
Under ett nytt uppehåll i Rom, 1845*
—48, utförde Marstrand åter värdefulla
folklifsbilder, såsom "Scen från en
ita-| liensk osteria, flickor, som bjuda den
inträdande välkpmmen" såväl som en mängd
skizzer, hvilka senare utarbetades.
Efter sin hemkomst blef han professor vid
I akademien, hvars direktör han var från
1853-57 och vidare från 1867 till sin död.
1850 gifte han sig med Margrethe
Wei-demann. Under en resa i Sverige
utförde han en mängd studier till en
figurrik tafla "En söndag vid sjön Siljan",
utstäld 1853 och köpt till den kungliga
samlingen, som 1869 vidare gjorde sig
till egare af hans mäktiga komposition
»Den stora nattvarden", i hvilken man
spårar en icke ringa inverkan af de stora,
venetianske mästarne. Ben är liksom
motsvarande taflor af Paqlo Yeronese ett
praktstycke, uttryckande en hög och ädel
feststämning men ntan egentligt
kyrklig karakter. I Roeskilde domkyrka
utförde Marstrand under åren 1861—67 de
två storartade historiemålningarna
"Kristian den fjerde i slaget på Kol berger
Heide" och "Domen öfver Christoffer
Rosenkrans" samt en "Kristi
uppståndelse". Som historiemålare af hög rang
visar Marstrand sig äfven i den till
universitetets festsal utförda, stora
väggtaflan "Köpenhamns universitets
invigning". Men det är dock först och främst
som genremålare Marstrand väcker
beundran. Näst Holberg är han utan
jemförelse sitt fäderneslands mest
framstående humorist. Ingen dansk målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
