Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meissner, August Hermann Ernst Bernhard - Meissner, Carl Hjalmar - Meissonier, Jean Louis Ernest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Josephson-Ahlgrenssons Italienska opera å
Mindre teatern. Aret derpå tillträdde han
kapellmästareposten i Berns’ salong, som
han sedermera oafbrutet och med
utmärkt förtjenst har beklädt. M., som
redan i Helsingfors dirigerat en mängd
symfonikonserter, anordnade 1872 med sin
orkester i Berns’ salong å
söndagsmiddagarna en serie "populära
symfonikonserter’*, hvilka fortgingo till 1878. A dessa
tillsammanslaget sextiotvå matinéer fick
allmänheten stifta bekantskap med det
förnämligaste som den moderna
orkesterlitteraturen hade att erbjuda, hvarigenom
M. har i hög grad gjort sig förtjent af
samhällets tacksamhet och erkännande.
Också voro de populära matinéerna, vid
hvilka jemväl äldre mästares verk kommo
till uppförande, alltid till trängsel besökta,
och man beklagade allmänt, när de
upphörde. M. har med erkänd framgång
uppträdt som solist å sitt instrument så
väl i in- som utlandet; har derjemte giort
sig känd som skicklig ensemblespelare.
Också har han offentligt utfört
kammarmusik tillsammans med Ole Bull, Laub,
Yieuxtemps, Vilhelmina Norman-Neruda,
Joachim, Dreyschock, Kullack, Door m.
fl. europeiska storheter. 1874 led. af
musikaliska akademien. Hans son
2) Carl Hjalmar, pianist,
kapellmästare, född den 1 mars 1865 i Helsingfors.
Antogs som elev vid musikkonservatoriet
1876 och uppträdde offentligt som pianist
redan vid tretton års ålder (å sin fars
symfonikonsert den ]4 april 1878).
Lemnade konservatoriet 1879, studerade i
Paris vintrarne 1880—82 för Bitter
(piano) och Durand (harmoni). Den 1
juni 1884 kapellmästare vid
Kristiania-Tivoli, samt f. o. m. hösten 1885 vid Nya
teatern i Stockholm. M. har uppträdt
å konserter i flere städer i Sverige,
Finland och Norge.
Meissonier, Jean Louis Ernest,
berömd fransk genremålare, född i Lyon
d. 21 febr. 1815, kunde blott med stor
svårighet få beträda konstnärsbanan,
fastän han redan tidigt visade en
afgjord böjelse derför. Helt och hållet
hänvisad till sig sjelf, slog han in på en
alldeles sjelfständig riktning. Sedan han
kommit till Paris, utbildade han sig
efter de gamle mästarne i Louvren
särskildt efter holländarne, och tog blott
en kort 4id undervisning hos Cogniet.
För att förtjena sitt uppehälle utförde
han nu illustrationer till flera vidt spridda
verk och visade redan i dessa
teckningar t. ex. till romanerna af Bernardin de
Saint-Pierre, ett troget studium efter
naturen samt lätthet i skapandet och
prydlighet i utförandet. Det egentliga
måleriet började han först i framställningen
af bilder från det genom 19:de
århundradets kultur förfinade sällskapslifvet.
Dessa vanligen, små taflor äro
karakteristiska och fint utförda, men i
uppfattningen mindre naiva än beräknade. Bland
hans första framställningar (de flesta
målade på trä) hade i synnerhet
Schackpartiet (1841) en afgjord framgång och höjde
honom på en gång till en firad mästare.
Han fortsatte sedan dessa skildringar af
sedebilder från den förmögnare
medelklassen, uppnådde en allt större teknisk
fulländning, återgifvande i få figurer de
enklaste och alldagligaste situationer,
utan att höja sig hvarken till det
komiska, dramatiska eller lidelsefulla; på sin
höjd är detta fallet i de båda taflorna :
"Landsvägsriddarne" (1852) och i den
spännande tvekampen: la rixc (1855),
som äfven bjöd på större figurer än
vanligt. Till de enklare situationerna och
konversationsbilderna höra: målaren i
sin atelier (1843), piketpartiet, de tre
vännerna, kägelspelarne (målad två
gånger, 1848 och 1855). rökaren, söndagen,
(1850), lutspelaren (1851), väntan,
tafvel-älskaren, hofslagaren (1861) m< fl. En tid
bortåt målade han äfven, ehuru med
mindre lycka, enstaka historiska figurer eller
scener från revolutionstiden, t. ex. en
barrikadscen, Napoleon III vid Solferino
(1864, museet i Luxembourg), den mera
pregnant återgifna Napoleon den I i
1814 års fälttåg och general Desaix vid
Rhenarmén, likaså Moreau och hans chef
vid generalstaben framför Hohenlinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
