Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miller, Ferdinand von - Miller, Ferdinand von - Miolan-Carvalho, Caroline Felix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig till Paris, der han fick praktisk
utbildning i Soyers atelier, gjorde resor
i Nederländerna och England samt blef
1844 efter Stiglmeyers död bronsgjuteriets
inspektor. "Under hans ledning utgingo
från detta talrika så väl kolossala
ryttar-grupper som statyer (af de senare mer
än 200), genom hvilka gjuteriet vann
verldsrykte. Bland de mest betydande
af dessa bronsgjutningar nämna vi blott:
den kolossala Bavaria, efter
Schwanthalers modell (1844—1850), Gustaf Adolf i
Bremen och i Göteborg, af Fogelberg; j
Karl Johan-monumentet, af densamme;
Berzelii-monumentet, af Qvarnström (i
Stockholm); Washingtons ryttarstaty, af
Crawford (Richmond); Schiller-
Goethe-monumentet, af Eietschel (Weimar); m. fl.
2) Ferdinand von, den yngre,
bildhuggare och bronsgjutare, född i
Munohen 1842, lärde gjutningskonsten af sin
fader, i gjuteriet i Berlin samt i Paris
och London; i modellering erhöll han
undervisning under Kiss i Berlin,
Widemann i Munchen och Hähnel i Dresden.
Han besökte sedan T867 Italien, några
år senare Nordamerika och deltog i 1866
och 1870 års fälttåg. Bland de af
honom äfven modellerade plastiska verken
uro de mest betydande: åtskilliga täcka
brunnsfigurer för Cincinnati, staty af en
indian, Shakspeares-statyn och Alex. von
Humboldts i S:t Louis (aftäckt 1878),
som framställer den store lärde i hans
ungdoms fulla kraft och helsa, då han
från Paris med Bonpland 1799 anträdde
sin långa forskningsresa till Sydamerika,
samt statyn af Albertus Magnus för
dennes födelsestad Lauingen (Schwaben);
bland senare af honom gjutna arbeten
nämnas: fyrspannet på Dresdenteatern
och konung Wilhelms ryttarstaty, af
Halbig (i Kannstadt).
Miolan-Carvalho, Caroline Felix,
fransk operasångerska, föddes 1827 i
Marseille. Studerade vid
Pariskonserva-toriet för Duprez. Här erhöll hon 1847
vid en concours första priset för sitt
utförande af Isabellas aria i "Robert". 1849
inträdde hon vid Opéra-comique.
Hennes röst, som dock aldrig tilltalat genom
någon öfverväldigande styrka, var då
I ganska späd och spröd, men hon förstod
att behandla den med en utsökt smak.
A nämda scen vann hon egentligen rykte
genom det oförlikneliga sätt, hvarmed hon
i "Zampa" utförde Isabellas romans i första
akten och en aria i den andra. Gift
1850 med en af sina kamrater vid
Operacomique Léon Carvaille (Carvalho)
öfvergick hon till Théátre-Lyrique, när
hennes man blef direktör för nämda scen.
De triumfer hon här skördade som
Cheru-bin i "Figaros bröllop", Pamina i
"Trollflöjten", Zerlina i "Don Juan" och
Margareta i "Faust" beredde henne europeiskt
rykte. Hon lät nu tre månader under
säsongen höra sig i London med lika
mycken framgång. Från de sista åren af
hennes mans direktörskap vid
Théåtre-Lyrique är att räkna hennes begge
utmärkta skapelser Mireille samt Julia (i
"Romeo och Julia"). Ar 1869 följde hon sin
man till Stora operan och vann nya
lagrar med sin Margareta i "Hugenotterna"
och i "Faust" och framför allt som
Ophelia i "Hamlet". 1872 öfvergick hon
åter till Opéra-comique, då hennes man
dit öfverflyttade sin verksamhet. Tre år
senare återvände hon på nytt till operan.
Hennes röst är en soprano sfogato med
ett omfång af mer än två oktaver. Den
eger en vek timbre och en förvånande
färdighet, en mästerlig fras och är
ypperligt poserad. Signe Hebbe som hörde
henne 1882 i "Barberaren", skildrar henne
sålunda: "Apparitionen är icke mera ung,
rosten tunnare och något chewotterad,
men qvar är expressionen och detta
förklarade leende, hvilket ännu liksom hos
vår stora Jenny Lind besitter
ungdomens ljufva behag och jungfrulighet,
likaså mellantonerna, som ännu äro
utomordentligt vackra, fasta och hafva
bibehållit sin underbart ljufva, skära timbre.
Metoden är oförändrad, nu som alltid
fulländad, och hennes grand style passar
lika väl för den klassiska som för den
moderna musiken. I stora arian i tredje
akten undergick hela personen liksom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
