- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
373

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Modena, Gustavo - Moe, Olefine - Molin, Johan Peter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för en eldig vältalighet, liksom han un-1
der Roms belägring gjorde sig bemärkt
för stor tapperhet. Efter att hafva tagit
sitt uppehåll i Turin egnade han sig
fullständigt åt sin konst och nådde deri en
sådan fulländning, att han till och med
af den franska kritiken stäldes vid sidan
af Talma och Lemaitre. Kraft,
mångsidighet, sanning, ädelhet och elegans
voro de utmärkande egenskaperna för
detta originela och djupa snille, som var
liksom den italienska tragiska konstens
vårdare och som utbildat de Öeste nu
lefvande framstående skådespelare i
Italien. Men dertill och framförallt var
Modena alltid , patriot: han offrade allt
på sitt fosterlands altar och bland annat
vägrade han alltid att uppträda i Milano
för de österrikiska erkehertigarne.

Moe, Olefine, se Thorsell-Moe.

Molin, Johan Peter, bildhuggare,
föddes i Göteborg den 17 mars 1814,
der fadren, Anders M., var bagare. Han
sattes ganska tidigt i skola, men denna
bana afbröts också snart; han kom i
handel och biträdde äfven i bageriet, så
att han 1830 blef gesäll i samma yrke.
En helt kort tid, under 1834, fick han
tillfälle att besöka Stockholm och. konst-1
akademiens antikskola, men synes af
fadern blifvit förmådd att åter gifva konst-1
närsdrömmarne på båten. Kort efter sin
hemkomst öfvertog han den handelsbod,
der han först biträdt, och 1838 äfven
faderns bageri. Med förståndig
beräkning att först skaffa sig ekonomiskt
oberoende för att sedan kunna odeladt egna
sig åt konsten, fortsatte nu M. några år
sina affärer, egnande hvar ledig stund
åt att utbilda sig genom teckning,
målning och modellering och äfven ibland
genom versifierade öfningar. Ändtligen
1843 på varen, då man skulle fira Karl
XIV Johans 25-årsjubileum, blef Mrs
kallelse för skulpturen afgjordt uppenbar.
Man behöfde för festen en byst af
hjeltekonungen, och "handlanden" M.
lyckades modellera en sådan, utan annan
ledning än den vanliga bilden å en slant.
Arbetet vann bifall, dess mästare
uppmuntrades af flere bland Göteborgs
inflytelserike män, så t. ex. Al. Keiller d.
ä-, att på allvar studera skulptur, och I
juli s.;å. kunde M. omsider lemna bod
och bageri bakom sig och resa till
Köpenhamn.

Här blef M. elev af medaljören
Christensen och arbetade äfven på
konstakademien under ledning af Bissen.
1845-afreste han till Paris och Rom, som
sedan dess i åtta år blef hans
hufvudsakliga vistelseort. Derifrån hemsände han*
ock tid efcer annan arbeten, som
vitnade-om hans framsteg samt en allt mer
utvecklad sjelfständighet i uppfattningen.
I marmor utförde han "Amor",
"Herdegosse på en klippa", "Ingeborg" (2 ex.),
ett par "Amoriner", "David* (1851) samt
"Oscar I", hel figur (1851), uppstäld å
Göteborgs börs. Han modellerade
dessutom "Den sofvande bacchantinnan" (1848)
samt en del porträttbyster.

Hemkallad 1853, blef M. ledamot af
konstakademien och vice professor samt
nämdes 1855 till ordinarie professor.
Under de närmast följande fem.åren
utfördehan intet större nytt arbete, utan
fullbordade åtskilliga äldre eller mindre. Så
blef 1854 bacchantinnan huggen i
marmor; den inköptes 1858 för statens
räkning. Tidare hörer till denna tid
"Xea-politansk fiskaregosse", en ny upplaga af *
"Amor", åtskilliga gräfmonument och
porträtt, tre dekorativa byster och en staty
för nationalmusei fasad m. m. Ar 185&
besökte han Paris, och det var här han
modellerade "Bältespännarne", hvilken s.
å. i gips utstäldes å "salongen", men utan*
någon framgång. Omarbetad, blef den
synlig å konstakademiens utställning i
Stockholm 1860, men rönte äfven här föga
erkännande. Först sedan M. 1862 i
Berlin låtit gjuta den i brons och utstält
den der och i London, erhöll han
verkligt fördelaktiga, ja smickrande
omdömen öfver gruppen, som otvifvelaktigt
utgör konstnärens djerfvaste, på initiativ
mest rika verk. Flere exemplar af
densamma äro spridda, .ett fins i hvar af
städerna Göteborg och Stockholm, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:17:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eurkonst/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free