Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monrose, Claude Louis Séraphin - Monrose, Louis - Montaland, Céline - Montalba, Clara - Montan, A. - Montenard, Fréderic
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enskild anstalt för sinnessjukdomar, der I
han afled 1843. M. var på sin tid
otvifvelaktigt en af Europas förnämsta
skådespelare. Han beskrifves sora liten och
mager, men med mycket lifligt uttryck
i sina anletsdrag samt med hurtiga
åtbörder. Stundom lär han, hafva något
öfverdrifvit sitt spel och äfven, såsom
det heter, "spelat på inspiration". I det
enskilda lifvet var han ungefär motsatsen
till hvad han visade sig på scenen: sorg*,
bunden och svårmodig, hvilket ock
slutligen urartade till den sjukdom, för
hvilken han dukade under.
2) Louis, fransk skådespelare, född i
Paris 1809, den förres son; uppträdde
först två gånger, 1833 och 1837, men
utan framgång, på Théátre Francais,
spelade derefter i landsorten, på Odéon
i Paris, på Vaudeville och å nyo, 1846,
på först nämda scen, var sedan
teaterdirektör i Mmes, så åter anstäld vid
Odéon och fick slutligen 1850 fast
anställning vid Théátre Francais. Fallen
för det burleska, lyckades M. i
synnerhet i Crispins- och Frontinsroller och
var utmärkt såsom don Bazil i komedien
»Barberaren i Sevilla’’. År 1869 tog han
afsked. M. har skrifvit flera
teaterstycken, af hvilka ett spelats i Stockholm,
nämligen "Mon ami Babolin", som
under namn af "En god vän" i F. N. Bergs
öfversättning spelades på kgl. Stora
teatern i Stockholm 1852 och 1853. Detta
stycke är icke, såsom F. A. Dahlgren
uppgifver, af Monrose d. ä., utan skrefs
först efter dennes död och uppfördes på
Gymnase 1852.
Montaland, Céline, fransk
skådespelerska, född i Belgien 1843 af ett
skådespelarepar; uppträdde redan som fem
års barn i "Gabrielle" och "Charlotte
Corday" på Théátre Francais; fick sedan
anställning vid Palais-Royal, der hon vid
sjutton års ålder spelade i "La fille bien
gardée" och gjorde så stor lycka, att
flere nya stycken skrefvos uteslutande
för henne, i hvilka hon spelade med lika
stor framgång. Hon reste sedan i
landsorten, i Algeriet och utlandet. Efter
återkomsten från denna konstnärsfärd,
uppträdde hon 1860 på
Porte-Saint-Mar-tin-teatern i Paris i féeriet "Pied du
mou-tön" och öfvergick sedan till Gymnase,
der hon vä ckte stort uppseende i många
nya stycken. Efter medlet af 1860-talet
har hon tillhört många olika teatrar så väl
i Paris som i några andra franska städer. *
Montalba, Clara, engelsk
aqvarellmålarinna, född i Cheltenham
(Gloucester-shire), var 1867—69 Isabey’s elev i Paris
och har sedan 1874 målat dels i London
dels i Yenedig. Bland taflor, i hvilka
hon uppnått stor fullkomlighet,
mestadels arkitekturbilder, utmärka sig
synnerligast: den sista färden (oljetafla),
Blackfriarsbron, fiskarbåtar i Venedig,
ett hörn af S:t Marcuskyrkan derstädes»
invigning af ett grafmonument i
Westminster och många andra aqvareller.
Montan, A., genremålare, är född i
Skåne 1845, studerade till en början i
Köpenhamn från 1864, kom 1869 till
Stockholm, der han vid konstakademien
tillbragte tre år. och har sedan utbildat
sig i Dusseldorf, samt är fortfarande
bosatt der. Företrädesvis har han målat
eldskensstycken, ofta med ganska god effekt,
men äfven arkitekturutsigter och
interiörer hafva lemnat hans atelier. Ej få
af hans arbeten hafva varit synliga i våra
konstföreningars utställningar.
Montenard, Fréderic, är en af det
unga Frankrikes mest lofvande
landskapsmålare, en af dem som med största
djerfhet och största förtroende till sin egen,
sjelfständiga blick vågat skildra naturen
utan att följa några regler, men som
äfven är fri från all förkonstling och allt
manér ogh. hvilkas taflor derför verka
med naturens kraft och styrka. M.
målar helst solsken, glödande varmt solsken,
som han förstår att framställa med
slående sanning och med den kraftigaste ^
ljusverkan. Motiv väljer han helst från
södra Frankrike, från Provence och
Medelhafvets kust. M. är officer, har
studerat under ledning af Dubufe, Delaunay
och Puris de Charvannes men likväl gått
sin egen vag, då han åstadkom sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
