Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nagel, Jakob Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som nu, till stor glädje, så oväntadt,
återsåg sin son. Han hade nämligen anlagt
en kemisk fabrik vid Liljeholmen.
N. uppträdde vid sin första konsert i
Stockholm med tema med variationer á
la Paganini, af honorar sjelf komponerade,
med Carneval de Yenise m. m., på så sätt
att han afskar den ena strängen efter den
andra på violinen, tills han slutligen hade
endast g-strängen qvar, detta allt med
orkester-ackompagnement; han
improviserade äfven öfver olika temata,
uppdragna ur en urna inför publiken.
Hofkapellet med gubben Berwald i
spetsen och många andra opponerade sig mot
dessa "ytliga" musikprestationer. Likaså
tidningarne. Såsom svar härå gaf N. en
konsert i ^Riddarhuset. Allt hvad
hufvudstaden egde framstående i musikväg
T"ar tillstädes. Nu spelade N. endast
gedigna saker, med den påföljd att
stämningen vande sig och blef afgjordt
gynsam- mot den främmande virtuosen.
Berwald uppmanade honom genast att
inträda i hofkapellet, hvilket skedde den
1 nov. 1830.
Emellertid dref honom längtan till
utländsk mark esomoftast ut på
konsertfärder, då han genomreste snart sagdt
hela Europa, öfverallt med framgång. Man
liknade honom vid Bériot, Ole Bull,
Pru-me, Lipinski och den tidens främste
violinister. Särskildt uppträdde han vid
hofven i Ryssland, England och Holland,
konserterade under ett års tid i en mängd
nordamerikanska stater och uppehöll sig
ett år i Havanna, och tillegnade den
amerikanska nationen en större violinkonsert
med orkester.
För Paganini hade N., som sagdt, enl
entusiastisk beundran och spelade ock
helst dennes kompositioner, hvilka, som
bekant ega sin styrka i en briljant
teknik, något som äfven utmärkte N:s
violinspel i förening med en visserligen icke
stor, men fin och behaglig ton. N. var
äfven en skicklig guitarrspelare och har
skrifvit många kompositioner för guitarr.
Ett häfte af dessa var specielt afsedt för
prins Gustaf, hvars lärare N. under flere
år var. (Han gaf äfven pianolektioner åt
kronprinsessan Lovisa.) I op. "Don Juan",
då den eldige förföraren sjunger sin
bekanta serenad utanför balkongen, var det
alltid N. som i första avantscenen
aekom-pagnerade å guitarr, hvilket gjorde god
effekt (numera utföres
ackompagnemen-tet å violin). Såväl vid Oscar Ls som
Karl XV:s kröning utförde K.
principal-stämman å violin vid hofkonserterna.
Bland N:s tonsättningar torde den till
Jenny Linds ära skrifna, på sin tid
flitigt sjungna romansen "Nordmön i
Söder" till text af Böttiger: "Näktergal
tystna, stjernan nyss dog" hafva längst
bibehållit sig. Mycken framgång
hade^ jemväl Selinders balettdivertissement
"Blommorna" (äfven ."Blomsterfesten"),
som med N:s musik upplefde i början
af sextiotalet nära 50 representationer å
Ladugårdslands- och Djurgårdsteatrarne.
År 1882 diktade N. sin svanesång: "En
dröm om Neckens preludier", för
violinsolo. Stycket, en variation å Neckens
i polska, var beledsagadt af följande
med-|.delande af kompositören: "D. 26 jan. kl.
2 på natten drömde jag, att jag såg
Nec-ken på en snäcka. Jag hörde honom
tydligen spela dessa preludier Öfver hans
storslagna visa jemte ett litet gladt
efterspel af högst egendomlig uppfinning.
När han slutligen försvann för min syn,
; tyckte jag mig ännu höra refrängen af
hans sång i fjerran eller under
vattenytan. Jag vaknade, satte mig upp i
sängen, repeterade hvarenda täkt i minnet,
steg upp, tände min lampa och
antecknade genast det väsentligaste af denna
musikaliska uppenbarelse, hvars
sammanhang jag genom mitt ovanliga
musikminne lyckades qvarhålla, tills jag hade
det på papperet. Klockan var då 4 på
morgonen, och jag lade mig åter,
öfverlycklig att hafva fått min drömfantasi
upptecknad. Men som jag ej mera kunde
sofva, beslöt jag att stiga upp och sjelf
tillägga några takter af egen
komposition — för drömmens inledning och slut."
(Detta erinrar om Tartinis bekanta dröm,
då denne en natt 1713 hörde ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
