Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nerman, Mathilda Sofia Amanda - Neruda, Franz N. - Neruda, Maria N. - Neruda, Wilhelmina - Nestroy, Johan Nepomuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra. Är 1873 lemnade hon scenen och
ingick äktenskap med kaptenen och nu
mera trafikdirektören vid statens
jernvägar grefve O. O. Taube.
Neruda, 1) Franz N., broder till
ofvan nämda, utmärkt violoncellist, under
en följd af år anstäld vid K. teaterns i
Köpenhamn kapell.
2) Maria N., syster till föregående,
äfvenledes god violinist. Gift med
svenske operasångaren Fritz Arlberg.
3) Wilhelmina, betydande tysk
violinvirtuos, född i Brunn 1840. Efter att
hafva studerat violinspel för Jansa,
uppträdde hon redan vid 6 års ålder
offentligt i Wien. En tid derefter företog hon
med sin fader och sina syskon (se
nedan) en konstresa genom Tyskland och
uppträdde 1849 i London i Philharmonic
Society. Till Paris kom hon 1864 och
gjorde der furore. Äfven i
Skandinavien konserterade hon jemte sina
syskon åren 1861, 62 och 63 samt
uppträdde i Stockholm å då varande Mindre
och Stora teatern samt i De la Oroix’
salong, der särskildt de af henne
anordnade kammarmusiksoaréerna väckte det
lifligaste intresse. I början af 1864
ingick hon i Brunn äktenskap med
kapellmästaren vid k. teatern i Stockholm
Ludvig Norman. Hon har emellertid de
senaste åren varit bosatt i London, der hon
ofta uppträder å konserterna i
Kristallpalatset samt spelar första violin vid de
populära lördags- och
måndagskonserterna för kammarmusik. Efter Normans
frånfälle är fru N. omgift’ med den kände
pianisten i London Charles Halle.
Nestroy, Johan Nepomuk,
österrikisk skådespelare och lustspelsförfattare,
född i Wien 1802; studerade lagfarenhet,
men visade tidigt håg för teatern och
uppträdde första gången 1822 på kejserl.
operan i Wien, der han, som var
begåfvad med vacker basröst, utförde
Sarastros parti i "Trollflöjten" och vann
bifall. Sedan uppträdde han i flere andra
sångroller, synnerligen i lättare sångspel,
men äfven i stora operor. Är 1823 fick
han anställning vid teatern i Amsterdam,
der han för första gången försökte sig
som komiker. Efter ett år begaf han sig
till Brunn och sjöng Don Juan, Sarastro,
Papageno samt spelade komiska roller,
hvarmed han fortfor på teatern i Gratz,
der han utbildade sig under Stögers
ledning, en af de bästa för farsen. Under
gästspel i Wien uppträdde han dock
ännu i sådana roller, som Lionel i
"Jungfrun från Orleans", Burleigh i "Maria
Stuart" o. s. v., men sedan han med stor
komisk förmåga utfört Sansquartiers roll
i "Nya garnisonen", anstäldes han 1831
som komiker af direktör Carl, hvilken
då ännu hade Josephstg,dter-teatern i
Wien, och då denne 1845 flyttade sin
verksamhet till den af honom långt förut
inköpte teatern i förstaden Leopoldstadt,
följde N. med. På sist nämda teater, som
efter sin ombygnad 1847 fick namnet
Carlteater, hvilket den ännu bibehåller,
utvecklade N. jemte den berömde
komikern Wenzel Scholz stor verksamhet,
och till dem slöt sig seda.n den tredje
komikern Treumann. Dessa tre gjorde
Carlteatern ryktbar. Då Carl dog,
öfvertog N., 1854, ledningen af teatern och
fortsatte de gamla traditionerna. Är 1860
drog han sig tillbaka och bosatte sig som
enskild person i Gratz, men afled redan
1862. N:s komik var onekligen icke af
finare art, men högst verkningsfull. Han
var allt igenom en karrikatyr. Hvarje
ord, hvarje del af hans ansigtsspel,
hvarje rörelse en bitande ironi, en blodig
per-sifläge, ett dräpande hån öfver allt och
alla. Men N. var icke blott
skådespelare, utan äfven lusfcspelsförfattare, och
hans stycken äro en trogen åter bild af
hans parodiska natur, hvart och ett en
grinande vrångbild. Om den goda
smakens fordringar visste dessa lustspel föga
eller intet, men man måste skratta åt dem,
och den som sett en hufvudroll i dem
återgifvas af ofvan nämde Scholz
glömmer den aldrig. Många äro i
öfversättning uppförda i Sverige, men det är i
synnerhet på en Wienfolkteater,
återgifna på den wienska folkdialekten, som
de äro på sitt egentliga område och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
