Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pacius, Fredrik - Padilla y Ramos, Mariano - Paetz, Julie - Paganini, Niccolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
maj 1877 till hedersdoktor i filosofiska
fakulteten. På äldre dagar har P.
företagit flere resor till sitt forna
fädernesland Tyskland, der han bland annat
uppehållit sig i Dresden och Hamburg, Sedan
år 1842 är han gift med Nina Lucia
Martin, dotter till statsrådet J. G. Martin.
Padilla y Ramos, Mariano, spansk
operasångare, född i Murcia 1842, elev af
Mabellini i Florens. Debuterade i
Messina, hvarefter han uppträdt å teatern
i Turin, Florens, Milano, Neapel, Madrid,
S:t Petersburg, Wien, Köpenhamn m. fl.
städer. P. har jemte sin fru, den
utmärkta sångerskan Desirée Artöt (se d.o.),
med hvilken han är gift sedan 1869, gjort
vidsträckta konserttournéer, hvilka äfven
utsträcktes till vårt land 1877
(Ullman-tournée) och 1883. P. har en mjuk och
behaglig, i den italienska skolan danad
baryton; särskildt är den ypperlig i
buffa-genren. Padilla är äfven en framstående
skådespelare.
Paetz, Julie, född Smith, dansk
skådespelerska, född i Köpenhamn den 2
nov. 1843 var icke femton år gammal, då
hon den 21 sept. 1858 debuterade på kgl.
teatern som Kristine i "Et Eventyr i
Bo-senborg Have’’. Hennes för teatern ut- i
märkta yttre, hennes märkvärdigt rika
spiritualitet och skarpa
uppfattningsförmåga väckte snart uppmärksamhet och
under F. L Höedts omsorgsfulla
ledning utbildade hon sig hastigt till en vid
teatern framstående kraft dels i
ingénu-och dels i karaktersroler. Bland hennes
förnämsta roler kunna nämnas Trine Bar
i "Aprilsnarrene", Bosita i "Bosa och
Rosita" samt gossen Peblo i "Don Juan af
Österrike". Hon gifte sig med
skådespelaren Harald Paetz och då denne af
missnöje med sin ställning vid kgl.
teatern 1864 tog afsked för att etablera sig
som fotograf, tog han sin hustru med
sig, hvarigenom scenen förlorade
enkonst-närinna, hvilken i många år skulle med
beröm kunnat verka på densamma. Hon
uppträdde sista gången den 25 okt. 1864
som Elisabeth Munk i "Elverhöi".
Paganini, Niccolo, den berömdaste af
alla violinister, hvars vidunderliga teknik
svårligen torde kunna uppnås, född i
Genua 1784. Fadern, en föga bemedlad
köpman, saknade bildning, men var en
varm vän af musik, och då han märkte
den unge "Niccolos musikaliska talang,
gaf han honom undervisning i mandolin,
hvarpå han beredde sonen tillfälle att lära
sig spela violin, bl. a. för violinisten och
kapellmästaren G. Costa i Genua. Det
dröjde icke länge förrän Niccolo lät höra
sig offentligt, till en början vid
kyrkokonserter. År 1795 sändes han till Parma
för att fullborda sig under den utmärkte
violinisten Alessandro Bollasledning; dock
åtnjöt han endast en kort tid dennes
undervisning, hvaremot han en längre tid
studerade för Ghiretti, Paérs lärare:
Paganini var emellertid af en så
sjelfständig och originel natur att han, oaktadt
all den undervisning han inhemtat, var
en half autodidakt. Snart gick han sin
egen väg.
Fadrens förmyndarskap syntes honom
emellertid så besvärligt, att han
undandrog sig detsamma och flydde 1798 från
Lucca, dit han rest för att konsertera,
och återvände aldrig mera till hemmet.
Nu begaf han sig ut på vandring.
Den lille virtuosen spelade hasard med
passion, med den påföljd att han en
vacker dag spelade bort sin violin. Han
fick dock en riklig ersättning i ett
ypperligt instrument af Joseph Guarnerius, som
en rik gynnare skänkte honom. Denna
violin blef nu P:s favoritinstruraent till
hans död. Genua förvarar den i en
glaslåda som en af sina dyrbaraste reliker.
1804 finna vi P. åter i Genua, der han
under ett år studerade med stor flit såväl
violin som komposition. Året derpå drog
han ut på konsertresor, öfverallt ett
föremål för den lifligaste beundran. Samma år
blef han i Lucca "hertiglig soloviolinist"
och lärare för prins Bacciochi. I
sistnämnda stad stannade han i tre år. Från
1809 hade han icke vidare någon fast
anställning. Titeln af kammarvirtuos, som
kejsaren af Österrike 1828 tilldelade ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
