Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rundberg ... - Röting, Julius Robert - Röök, Lars Jakob von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504
och Anna M. Nystedt). Elev vid k. I
lyriska scenen d. 1 okt. 1852. Erhöll
en-gagemen t vid nämda scen d. 1 juli 1856
och qvarstannade der till vårterminens
slut 1862. Under nämda tid återgaf hon
med framgång en mängd framstående
partier, bland hvilka må nämnas: Pamina
och Nattens drottning i "Trollflöjten",
Agatha i "Friskytten", grefvinnan i
"Figaros bröllop", Elvira och Zerlina i "Don I
Juan", Adalgisa i "Norma", Valentine i \
"Hugenotterna", Leonora i "Stradella" och
"Kung Karls jagt", Bertha i "Profeten»,
Elvira i "Ernani", Mathilda i "Wilhelm
Tell", Isabella i "Kobert". År 1863
an-stäld vid Stadtteatern i Stettin. Har
dessutom jemte sin man låtit höra sig i Leipzig
(Gewandhaus), Berlin (hofteatern),
Schwerin, Amsterdam, Bremen, Stuttgart,
Stettin, Breslau, m. fl. tyska städer. Senast
(mars 1885) har hon sjungit i Kristiania.
— Gift den 21 apr. 1860 med oboisten
vid hofkapellet Emil Lund (se d. v.).
Röting, Julius Robert, tysk
historie- och porträttmålare, född i Dresden
d. 7 Sept. 1821, besökte till en början
akademien i sin fädernestad och
utbildade sig vidare i Dusseldorf, der han
fann en verkningskrets, inom hvilken
han kunde lägga i dagen sin talang som
porträttmålare. Hans taflor stå
visserligen ej i lika högt värde som porträtten,
men äro dock koloristiskt förträffliga,
t. ex.: Columbus infor rådet i Salamanca
(1851, museet i Dresden), Kristus på
korset och en äfven i komposition och
karaktäristik förträfflig framställning af
Kristi begrafning (1866). Redan från
sitt fyrationde år har han målat
utmärkta, väl modellerade och ideelt utförda
porträtt, t. ex. målarne Leutze (1847),
Lessing och Schadow, Ernst Moritz Arndt
(flera gånger förnyadt) och Johannes
Ronge.
Röök, Lars Jakob von,
arkitekturmålare föddes i Stralsund d. 14 okt. 1778,måste
mot sin vilja ingå på den militära banan
och blef 1795 konduktör vid fortifikationen;
samtidigt antogs han, genom sin mors
bedrifvande, till kammar page vid hofvet.
1798 afreste han på konungens uppdrag i
en hemlig beskickning till Berlin, och
1801 anträdde han en resa till Paris.
Några år senare företog han, med löfte om
kungligt understöd, en färd till orienten
med konvojfregatten Camille, men
lemnade denna i Lissabon och vandrade till
fots genom Spanien och Frankrike till
Rom (1807), der han nu uppehöll sig i
två år under konststudier. Hemkommen
1809 tog R. afsked ur krigstjensten och
tjenstgjorde som hofjunkare samt utsågs
1814 till att som ambassadkavaljer vara
J. D. de la Gardie följaktig till Spanien.
Vintern 1814—15 tillbragte han^i London, for
sedan öfver Paris och till Madrid, der han
likväl ej kom öfverens med sin förman,
hvarefter han ånyo drog till Rom. Här
gjorde han bekantskap med en rik
bankirfamilj från Wien, reste med denna dit
och tillbragte här två år. Vid sin
åter-| komst 1818 var han nu fullkomligt
me-I dellös, men vistades hos excellensen
Wetterstedt, i hvars hus han åtnjöt mycken
godhet. 1823 reste han till Sicilien med
grefve Vachtmeister på Vånås och
återvände sedan ånyo till Rom, der han nu
lefde hos Byström och för öfrigt målade
och studerade. Aret derpå hemreste han
som kurir för kronprinsessans räkning.
Han utgaf då äfven skriften:
"Anteckningar under en resa på Sicilien år 1823 af
en svensk" (1824), med några teckningar
af honom sjelf. 1825—30 uppehöll han
sig i Bologna såsom delaktig i
förvaltningen af kronprinsessans egendomar i denna
trakt; men sistnämda år hemkallade»
han för att såsom kamrerare öfvertaga
vården om k. museum.
Om dettas ordnande och försättande i
bättre skick inlade R. ganska mycken
förtjenst, ehuru han tillika visade
sjelfrådig-het och ansåg sig lyda under hofvet i
stället för öfverintendentsämbetet. Det kom
slutligen till allvarsam brytning, när den
kraftfulle Anckarsvärd kom till styret och
förbjöd R. de mottagningar med
"illumi-nation", dem han plägat anställa i det s.
k. sten museet. R. tog slutligen afsked
1850 med pension, men afled först d. 5 feb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
