Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sautai ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
515
r’m och Bruxelles, vid hvilket senare
Bé-riot var hans lärare. S. företog redan i
unga år konstresor samt uppträdde i
Frankrikes och Italiens förnämsta städer,
-slutligen 1866 äfven i London och Wien}
1 Amerika gaf han konserter 1870—74.
A Gewandhauskonserterna i Leipzig
uppträdde han 1876 för första gången och
har sedan dess låtit höra sig der vid en
mängd tillfällen. Stockholm besökte han
1884 och 86 och rönte här liksom
allestädes det hjertligaste mottagande.
Se–dan 1880 bosatt i Berlin, var S, de båda
första åren anstäld vid Kullaks
musikinstitut, senare vid Scharwenkas. Bland
elever, han utbildat, må nämnas den unge
svenske violinisten Tor Aulin.
S. räknas med rätta bland nutidens
förnämste violinvirtuoser. Värmen i hans
föredrag är lika stor som hans teknik är
fulländad och hans stråkföring ädel.
Särskildt är hans staccatospel förträffligt.
Ehuru utgången ur den fransk-belgiska
skolan, tolkar han med framgång äfven
-de tyska mästerverken, en naturlig följd
deraf att han hellre söker återgifva
andan i konstverket än lysa med en ytlig
virtuositet.
Sautai, Paul Emile, fransk målare,
född 1842 i Amiens, var Robert- Fleurys
-och Lefebvres elev och har blifvit känd
och berömd för flera effektfulla och
själfulla genrebilder från Italien, deribland
"Scala santa i Roma," "Fiesole målar i
Sa n Marco i Firenze" samt den i
Luxembourg-muséet befintliga "Utanför Pörte
santa vid Laterankyrkan".
Sauvlet, JeanJ3aptis te, holländsk
flöjtist, född i Rotterdam i dec. 1841;
föräldrarne musici, modern ganska skicklig
.på violin; han började fem år gammal
blåsa flöjt under ledning af sin farbror, den l
Hberömde llöjtisten .Antoine S.
("soloflöjtist hos konungen af Nederländerna"),
hviliken konserterade i Stockholm i början af
1850-tal et och f. n. vistas i S:t Petersburg.
Eleven lät höra sig offentligen redan vid
nio års ålder. Efter vidsträckta
konsert-tournéer genom England,
Tyskland,Frankrike m. fl. länder, kom han till Stockholm |
I på vintern 1863, der han några år anförde
en orkester i det s. k. Valhaila (en på
sin tid mycket freqventerad café chantant
vid Mästersamuelsgatan). Flöjtist vid
hofkapellet 1866, var han 1867—69 t. (. lärare
i flöjt vid den nybildade artistklassen vid
Musikaliska akademiens konservatorium.
På konserter uppträdde S. ofta i
hufvudstaden, bl. a. med solonummer i Berns
salong, der finnen Filip von Schantz ledde
musiken. S. gjorde epok i Stockholms
musikaliska kretsar, såväl genom sitt
instrument som det sätt hvarpå han
behandlade det. Efter att under de första åren ha
blåst på vanlig terz-flöjt, hade Kan sedan,
alltifrån sitt tionde år, begagnat den s. k.
Böhmflöjten, hvilken S. först introducerade
i Stockholm. Alldeles obekant var här
emellertid icke denna flöjt, ty en afbild ning jemte
beskrifning af densamma meddelade J.
P. Cronhamn i andra upplagan af sin
öfversättning af Furstenaus flöjtskola
Böhmflöjten eger en mängd företräden
framför den gamla flöjten, ej minst i fråga
om tonen och den enkla behandlingen.
Den vann också genast stora sympatier i
Stockholm. S. införde den vid
konserva-toriet, och flere enskilde skyndade att
för-| skaffa sig den, bl. a. den bekante
flöjti-I sten kamreraren G. Widegren (hvilken
se-I dermera mycket verkat för dess
bekantgörande i vårt land); fast denne då var
53 år gammal och i 40 år trälat med den
gamla flöjten, drog han icke i betänkande
att, oaktadt sin framskridna ålder, af
Sauvlet lära sig blåsa på den nya Böhmflöjten,
hvilket ju är särdeles karakteriserande!
S. egde två cylindriska Böhmflöjter med
det franska greppsystemet, den ena af
silfver och den andra af trä. Den förra hade
I han som gosse fått till skänks af en rik
holländare. S:s flöjtspel väckte furor i
Stockholm. Något sådant hade man här
icke hört sedan Louis Drouet konserterade
här i början på 1820-talet. Man gaf Sauvlet
namn af "flöjtens Paganini". Hans ton var
icke stor, men i yttersta måtto jemn, mjuk
och behaglig, den pressades aldrig öfver
den naturliga styrkan. Tonfärgen var den
riktiga, beroende hufvudsakligen "på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
