Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skill ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
han gjorde studier efter naturen; om
vinterqvällarne ritade han tillsammans med
sina goda vänner, målarne Rump,
Lund-bye, Læssöe och Frölich eller hos
bildhuggaren Freund. 1836 fick Skovgaard
för första gången en tafla upptagen på
den akademiska utställningen; det var ett
månskenslandskap, som inköptes af
kronprinsen, sedermera konung Kristian VIII
och hvilket äfven väckte de utmärkte
kännarne Hovens och C. J. Thomsens
uppmärksamhet. På deras inrådan öfvergaf
nu den unge målaren handtverket och
egnade sig helt och hållet åt konsten.
Skovgaard målade några porträtt, men redan i
ungdomsåren lade dock
landskapsmålningen beslag på den öfvervägande delen af
hans krafter och intresse och det dröjde
ej särdeles länge, innan han vunnit
allmänt anseende som en af de målare, som
skildrade den danska naturen med största
trohet. Redan 1837 och 38 hörde
konstföreningen till hans köpare och 1839
åtnjöt han den äran, att ett af hans större
arbeten, "Utsigt åt Frederiksværk från
Tisvilde skog", införlifvades med statens
tafvelsamling; 1843 inköptes till
densamma hans med det Neuhausenska premiet
belönade mästerprof "Den gamla eken
med storkboet i Nordskoven vid
Jægers-pris". Redan i detta konstverk hafva vi
Skovgaard hel och hållen: en kraftigare
prononcerad förmåga att betona
hufvuddraget i taflan och att gruppera allt
annat omkring detsamma och i sammanhang
dermed, en i all sin enkelhet finare afvägd
komposition, ett mera fulländadt
återgifvande af ytorna och vegetationens former
— allt detta finna vi inom den danska
konstens område endast i enstaka, till en
del ännu mera betydande verk af
Skovgaard sjelf. Här fann man för första
gången en sådan tolkning af den danska
skogs-naturen, att alla kunde känna igen den
om man än måste erkänna, att denne
mästare, som hade ett så oändligt öppet öga
för alla formerna och återgaf dem med
så eminent dugtighet, icke i strängare
mening var någon kolorist. Luften var i
detta liksom i flertalet af Skovgaards sena-
re arbeten något hård och torr och i
förtoningarna saknades den färgrikedom,
som icke blott Skovgaards samtida G.
Rump, utan äfven åtskilliga af de yngre
danska landskapsmålarne hafva presterat.
1844 blef han färdig med den genom sin
förtrollande friskhet och friluftsstämning
högst värdefulla taflan "Åns utlopp i
hafvet" (nationalgalleriet); följande år fick
Skovgaard utställningsmedaljen för två
stora taflor, af hvilka nationalgalleriet
försäkrade sig om den ena, den i ypperliga
konturer formade "Utsigt öfver Skarritsö", i
hvars hjortgrupper konstnären äfven
visade sig som en förträfflig djurmålare.
Senare inköpte samma konstsamling bl. a.
hans "Sommarmiddag i Dyrehaven" och
"Landsväg vid herrgården Vognserup",
1849, ett arbete, hvari konstnären uppnått
finare och ljusare färgtoner än i flertalet
af sina taflor från denna period, under
hvilken han eljes som oftast uppträder
med temligen svarta skuggpartier.
1851 gifte sig Skovgaard med en dotter
till den namnkunnige naturforskaren och
patrioten J. F. Schouw och grundade ett
lyckligt hem; han stod nu allmänt erkänd
som sitt fäderneslands störste
landskapskonstnär, lyckligt lottad äfven i materielt
hänseende, i det han alltjemt erhöll så
många beställningar, att han trots sin
stora arbetsförmåga knapt kunde
efterkomma dem alla. Sjäilands yppiga
skogbeklädda trakter — den natur Kristian
Winther besjungit — var hans rätta
tummelplats. Först 1854 reste han till södern
och tillbragte en vinter i Italien, som
han åter gästade 1869; flera vackra
berglandskap med präktigt tecknade träd
kommo till på dessa resor, men intet af dem
hör likväl till mästarens mest
framstående verk; dertill äro de för kalla i färgen
och i det hela för litet sydlänska i sin
stämning. 1860 fick Skovgaard titel af
professor, först 1864 blef han medlem af
akademien. Några år senare träffades
konstnären, som emellertid 1868 blifvit
enkling, af ett apoplektiskt anfall, hvars
följder han dock jemförelsevis hastigt
syntes Öfvervinna, så att han ännu somma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
