Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tadolini ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
Tadolini, Eugenia, f. Savorini, ita- I
liensk operasångerska, foddes 1809 i Forli
i Romagna. Hennes sånglärare voro Fani,
Grilli och hennes blifvande make,
kapellmästaren och tonsättaren Giovanni
Tadolini. Hon debuterade 1829 i Parma och
engagerades derpå i Paris. 1836 skilde
hon sig från sin make och återvände till
Italien. Med okuflig energi arbetade hon
på att utveckla sin stämma, med den
framgång att hon i början af 1840-talet
ansågs för en af Italiens förnämsta
sångerskor. Särskildt entusiasmerade hon
publiken i Neapel med de för henne af
Donizetti och Mercadante skrifna
operorna. Sedan hon låtit höra sig i en
mängd af Italiens städer, slöt hon sin
teaterbana i Wien 1847.
Taglioni, Marie. Dansös. Då
födelseorten, Stockholm, och moderns namn,
Sophia Karsten, tillåta oss kalla henne
landsmaninna, var Marie Taglioni
otvifvelaktigt jemte Jenny Lind och Kristina
Nilsson den qvinliga svenska artist, hvars
namn banat sig väg i de vidsträcktaste
kretsar och som genom en stor
konstnärlighet gjort den rikaste skörd af lagrar
och guld. Hon föddes i Stockholm den
23 april 1804, dotter af d. v. premierdan-1
sören vid k. operan Filippo Taglioni och
dennes hustru, den ofvan nämda Sophia,
dotter af den store sångaren Karsten. Med
fadern lemnade hon 1818 Sverige och
hade då af honom erhållit första
undervisningen i den konst, hvarinom hon
sedermera skulle intaga en af de förnämsta
platserna.
De tiljor, som föreställa verlden, hafva
aldrig — har en framstående konstdomare
en gång yttrat — burit en lättare börda
än denna själfulla, snillrika danserska,
som tycktes lyfta sig på vingar, hvilka på
samma gång voro behagets och oskuldens.
Redan på hennes tid delade sig
danskonsten i den kyska och den sensuella, och
genom Marie Taglioni vann den först
nämda, högre arten under decennier en
afgjord triumf äfven gentemot, i
egenskap af rivaler, så fruktansvärda represen-1
tanter för den senare som systrarna Elsler,
Daura Pucchini m. fi. Terpsichores
prestinnor af lika stort rykte som Maries,
om ock ej lika godt. Likasom Jenny
Lind lade sin eldsjäl i jemväl mindre
betydande dramatiska sån guppgif ter och
adlade dem genom sitt snille, så
uppenbarade äfven Marie Taglioni, huru oändligt
mycket af Psyche kan inrymmas äfven
inom den konstart, som bland alla anses
mest efemär. Hennes gestalt hade det
rörande, som sagan och sången skänkt
elfvornas snabbt förbiilande väsen, hennes
mimik var svärmiskt poetisk, hennes ögon
oförlikneliga i förmågan att uttrycka
innerlighet, trånad, saknad; om hennes
grace och smidighet vittna de, som sett henne,
att dessa hennes egenskaper ej kunna
skildras med ord. Då hon i Paris mägtigt
bidrog till den svindlande succés, som
vanns af Meyerbeers "Robert", åstadkom
hennes uppträdande i nunnescenen
svim-ningar, och män och qvinnor gräto högt
då hon i titeirolen af den genialiska
balletten "Sylfiden" förestäldes mista sina
vingar, öfverallt benämdes hon "den stora
Taglioni", "Europas första dansös» o. d.
Sina förnämsta triumfer firade hon i
Paris 1827—32, och härefter räckte hvarken
hennes tid eller krafter till att ens
närmelsevis motsvara de smickrande
engage-menter som bjödos henne från alla
verldens största scener.
I Stockholm uppträdde hon å Kongl,
teatern tretton gånger från 30 Augusti
till den 30 September 1841 i "PEléve de
1’Amour", "Robert" (den ofvan nämda
nunnescenen), "Le lac des fées" samt scener
ur "Sylnden" m. m. Publikens
hänförelse närmade sig det groteska. Ett antal
entusiaster spände hästarne från’Men
gudomligas" vagn och öfv er togo sjelfve
dragarnes kall.
År 1832 gifte hon sig med grefve
Gilbert de Voisins, men egnade sig
fortfarande åt scenen till år 1847, då hon drog
sig tillbaka till Italien, hvarest hon egde
hemvist i slott vid Comosjön samt
palatser i Venedig.
Hon afled under ett besök i Marseille
d. 13 April 1884, och det hette i en min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
